Debatt

Hjälper sanktionerna de kristna?

Svenska kyrkans uppfattning om Israel bygger inte på en saklig bedömning av fakta och omständigheter, utan på politiska beslut på kyrkomöten. Det skriver Stefan Sturesson.

Gunilla Hallonsten från Svenska kyrkan, och en del andra debattörer har reagerat på min artikel (Dagen 8/1) där jag på goda grunder anklagar Svenska kyrkan för att svika Israel. Redan i rubriken på hennes inlägg får vi veta att det inte handlar om en bojkott mot Israel.

Det handlar enligt henne bara om ett krav på ursprungsmärkning på varor från ockuperade områden.

Mot detta påstående står kyrkomötets eget beslut, som går att läsa på Svenska kyrkans hemsida, där det bland annat står att man beslutat att ”införa sanktioner och bojkotta företag och produkter från de israeliska bosättningarna på de ockuperade palestinska områdena, Västbanken och östra Jerusalem”.

Hela syftet med ursprungsmärkningen måste väl dessutom vara att möjliggöra bojkott av varor från dessa områden?

Min tidigare artikel visar att Israel skulle utsätta sina egna medborgare för livsfara om man skulle lämna till exempel Västbanken utan bindande fredsgarantier. Experimentet med att lämna Gaza-remsan förskräcker. Det medförde att terror­organisationen Hamas tog över makten i Gaza och inledde ett raketkrig mot israelisk civil­befolkning som pågår fortfarande.

Israel vill lämna Västbanken, det visade man redan i Oslo-förhandlingarna. Bosättningarna är inget hinder för fred, de är tvärtom en konsekvens av palestiniernas ovilja att sluta fred med Israel.

Att Svenska Kyrkan räknar in östra Jerusalem i de ockuperade områdena visar hur långt Svenska kyrkan står från en stor del av kristenheten. Denna del av staden innehåller en betydande del av judarnas historia: Kung Davids stad, judiska kvarteren, judiska gravplatser, tempelplatsen, Olivberget med mera.

När Jordanien ockuperade östra Jerusalem 1948 fördrevs stadens judiska invånare och de judiska kvarteren och synagogorna förstördes. Man kan lika gärna se Israels återtagande av östra Jerusalem 1967 som en befrielse.

Judarna kunde återvända, bygga upp de förstörda kvarteren och synagogorna. Man gjorde staden tillgänglig för judar, kristna och muslimer. Man lät till och med en muslimsk myndighet (Waqf) få ansvaret för tempelplatsen, vilket gjort det närmast omöjligt för judar att beträda den för dem heliga platsen. Israel ser inte på östra Jerusalem som ockuperad, inte heller en stor del av kristenheten.

Det är positivt att Svenska kyrkan vill hjälpa de kristna i Mellanöstern. Men är sanktioner mot Israel ett konstruktivt sätt att hjälpa de kristna? Är inte Betlehem ett varnande exempel? Betlehem tillsammans med många andra platser på Västbanken överlämnades till palestinsk kontroll för cirka 20 år sedan.

På den tiden var det en majoritet kristna i Betlehem. Det palestinska övertagande har lett till en islamisering, och i dag är andelen kristna mindre än 20 procent.

Kristna under palestinsk överhöghet fördrivs eller förtrycks. En av mina arabiska vänner i Israel säger att även om inte Israel är perfekt så är det i alla fall det bästa landet i Mellanöstern för en kristen arab att leva i. Om de kristna araberna i Israel/Palestina får välja var de vill bo, så blir det Israel.

Svenska Kyrkan kommer inte att ändra sin officiella uppfattning om Israel. Den beror inte på en saklig bedömning av fakta och omständigheter, utan på politiska beslut på kyrko­möten.

Hur tunga argumenten än är kommer inte Svenska kyrkan att ändra sig. Detta är sorgligt.

Kyrkan skulle kunna vara en viktig kraft i försoningens tjänst. Men det kan vara bra för allmänheten och det stora antalet medlemmar i kyrkan att veta hur Svenska kyrkan sviker Israel, och bidrar till skuldbeläggningen av den enda demokratiska staten i Mellanöstern.

Stefan Sturesson

Fler artiklar för dig