Debatt

Homosexualitet är ingen "livsstil"

Han vill ge sken av att det är något ytligt och självvalt, istället för den djupaste delen av den homosexuelles personlighet. Det skriver Johan Mauritzson i replik till Anders Gerdmar.

Som kristen och homosexuell så har det varit intressant att läsa tidningen Dagen senaste veckan.

Författaren och teologen Joel Halldorf publicerade en klarsynt ledartext om frikyrkans syn på homosexualitet där han bland annat skrev: "... det finns avsnitt i Nya testamentet där vi genom att läsa, tolka och brottas har kommit till andra slutsatser än texternas uppen­bara uttydning."

Det gäller ju sådana saker som slaveri, kvinnans jämlikhet, rasåtskillnad, skilsmässa. Joel Halldorf menar att detta måste appliceras på synen på homosexualitet också. Joel Halldorf skriver sedan; "För många unga frikyrkliga, som vuxit upp i ett samhälle där homosexuell kärlek inte är tabu, ter sig förbudet obegripligt."

Gott så, en klarsynt observation utan att vara ett direkt ställningstagande, på ledarplats i Dagen.

I fredags (Dagen 20/3) kom en replik från Anders Gerdmar, grundare och rektor på Skandinavisk Teologisk Högskola; tidigare verksam på Livets Ords utbildningar i ett 20-tal år.

Jag tänker inte argumentera mot hans replik, jag är trött på att diskvalificeras som troende av honom och hans likasinnade, inga argument biter ändå. Men, jag noterade några saker i hans retorik:

* Han börjar i klassisk härskarstil med detta: "En sund läsning av hela Bibeln och de enskilda texter det handlar om lämnar inge­t utrymme för en homosexuell livsstil."

Det vill säga, tolkar du inte Bibeln på samma sätt som Anders Gerdmar så läser du den inte på ett sunt sätt, och du är alltså inte en riktig kristen. Det är nästan övertydlig retorik ämnad att vinna över de som är vacklande i frågan. Vem vill inte vara en sund kristen?

* Han är intellektuellt oärlig vad det gäller bibeltexterna. Med alla sina år av utbildning på allehanda universitet vet han mycket väl att de fåtal bibelställen det handlar om inte alls är så otvetydiga som han försöker ge sken av.

* Han skuldbelägger också den homosexuella genom att använda det ordval som blivit så populärt bland kristna anti-homosexuella. Han kallar det att vi lever "den homosexuella livsstilen". Livsstil, med undermeningen att det är ett val som gjorts av personen. Att det är något ytligt och självvalt, istället för den djupaste delen av ens personlighet. Och eftersom han hävdar att det är en livsstil i synd så ger det också att den som är kristen och homosexuell gör ett aktivt val att leva i uppror mot Gud. Här är en enkel fråga; Vem, vid sina sinnens fulla bruk skulle välja att vara homosexuell av fri vilja i ett sammanhang där det är något som ses ned på? Och när valde Anders Gerdmar sin heterosexualitet? Eftersom vi alla tydligen gör ett val ...

* Anders Gerdmar skriver också; "Många männi­skor lider i det nya landskapet av sexualiteter och könsidentiteter." Det är en felaktig bild av verkligheten; aldrig förr har väl fler människor vågat komma ut och stå för vilka de är än idag? Att unga homosexuella fortfarande lider är väl snarare för att det finns personer som Anders Gerdmar som diskvalificerar dem. Han är snarare en del av problemet.

Nu tror jag inte att Anders Gerdmar kommer påverka speciellt många med sitt inlägg. Han tillhör en åldrande del av frikyrkligheten, där gränsmarkörer spelar stor roll och där man vill kunna definiera vem som är "utanför och innanför". Men hans sätt att argumentera känns inte ärligt menat utan ämnat att köra över alla som inte har samma åsikt.

Han pekar finger snarare än att räcka ut en hand.

Johan Mauritzson

Fler artiklar för dig