Humanisterna vill ha steril uppväxt för barn

Det är naturligt att ett barn växer in i sin ursprungliga familjs livsåskådning och religion.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Den ateistiska organisationen Humanisterna har stuckit ut hakan ordentligt med annonsen där Emilia Eriksson, människorättsvetare och medlem i Humanisterna, skriver att hon tycker att barn skall ges en rimlig möjlighet att själva komma fram till vad de ska tro på. Att stämpla barn med en viss livsåskådning är en kränkning av dem som individer och religionsfriheten bör gälla alla oavsett ålder, menar hon. Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna, med kolleger fyllde i en artikel i Svenska Dagbladet på med att medlemskap i en religiös organisation kan vara rimlig först vid 16 års ålder.

Författaren Anita Goldman skriver apropå denna kampanj i Dagens Nyheter bland annat att ett barn blir människa i samspel med andra människor i en rik mylla av historia, trosuppfattningar, berättelser, musikslingor, åsikter, trauman och orättvisor. Barnet lever inte i ett tekniskt laboratorium.

Det är naturligt att ett barn växer in i sin ursprungliga familjs livsåskådning och religion. Att inte delge sitt barn detta vore att skärma av det från den kontext som är nerven i familjens liv med levande känslor och mänsklig värme. Därtill sammanfaller detta ofta med en stor släkt i samma religiösa miljö. Skulle humanisterna rekommendera en kristen släkt att skicka kusinerna till en koranskola över julhelgen, för att slippa talet om Jesusbarnets födelse?

Humanisternas princip vore möjlig i Platons beskrivning av Staten, där barnalstringen var laglig under ett visst åldersspann hos den vuxna befolkningen. Modern fick lämna sitt barn till okända ammor och uppfostrare dit hon fick komma och amma ett barn vilket som helst. Hon fick inte veta vilket barn som var hennes, ty det skulle störa barnets uppfostran i Statens anda. I en sådan stat kan man lägga in religionsundervisning från 16 års ålder.

Man kan ta en liknelse med språket. Inom barnhälsovården möter vi ofta barn med föräldrar från olika språkområden. Där går det utmärkt att låta en thailändsk mor från början ge sitt språk till barnet och fadern stå för svenskan, om de är konsekventa med den språkuppdelningen. Men om en förälder med en skolmässig kunskap i kinesiska ville föra över det till sitt barn går det inte så bra, för det är inget levande nyansrikt eller känslomässigt språk för den föräldern. Om således föräldrar skulle ha en mångkulturell och multireligiös undervisning från barnets start i livet tills det blir 16 år, så saknas det viktiga intentionsdjupet i det som förs över och det blir ingen levande och berörande erfarenhet av det.

Alla människor föds in i ett sammanhang med levande känslor och livskunskap baserad på djup erfarenhet. Det är utifrån detta som barnet sedan kan välja sin väg, men det måste ha något att utgå ifrån.

När Christer Sturmark blir pressad av Anita Goldman i debatten dem emellan säger han att han menar extrema sekter, då värnar han barnen. Men det gör vi alla. Vi har dock inga lagliga möjligheter att lyfta dessa barn från sina familjer. Humanisterna underskattar växande barns och ungdomars förmåga till eget tänkande. I vårt land får de en bred religionsundervisning och insikt i vetenskapens nya rön. När därtill hormonstormen kommer i puberteten blir frågorna brännheta. Många bygger då sin egen livsåskådning och en hel del lämnar föräldrarnas tro. Barndomen har dock bibringat dem en rikedom baserad på levande mänsklig erfarenhet.

Roland Sennerstam, barnläkare

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Foto: Francois Mori
Foto: Francois Mori