Debatt

Humanitet – viktigaste delen av vår välfärd

Så länge människor möts av taggtråd så har vi inte gjort tillräckligt, skriver Ingegärd Malmberg Bohlin.

Ungdomsförbunden ska väl ligga i framkant, kunna se framåt och känna av strömningar i tiden och varåt de bär. Om Sara Skyttedal, ordförande i Kristdemokratiska ungdomsförbundet, är en representant för det "framåtseendet" kan man bli förskräckt. Att tala om asylrätten som ett hyckleri och ett mantra kan vara skadligt, menar hon, och påstår att FN:s flyktingkonvention inte är anpassad efter den situation vi befinner oss i nu. Jag blir glad när jag läser Lennart Bondesons svar på Sara Skyttedals utspel (Dagen 4 och 10 mars).

Att tillämpa asylrätten vid de omständigheter då det passar oss är väl om något hyckleri i sin prydno. Det är brist på respekt för de människor som i dag flyr för sina liv, undan våld och terror, att tala om minskad rätt till asyl. Jag tycker att stanken från 1930-talets Europa börjar bli besvärande. Då, när judar, romer, homosexuella och andra som ansågs som mindre värda inte skulle få finnas i Europa. Då, när gränserna var slutna och bara gaskamrarna hade plats för dem. Ska flyende människor i dag dö på vägen, vid en stängd gräns, i Medelhavet eller långsamt i de överfyllda flyktinglägren?

Återkommande hör jag i debatten att vi måste värna vår välfärd. Först när den är säkrad kan vi hjälpa andra. Som om vi i Sverige levde i en enklav, åtskild från allt och alla, och inte behövde bekymra oss om vad som händer i världen utanför denna enklav.

Vår så kallade välfärd har absolut högsta prioritet och flyende människor tycks komma långt ner på den listan. Ja, jag vet, Sverige har tagit emot många flyktingar, men så länge människor möts av taggtråd och bombas med tårgas vid stängda gränser, så har vi inte gjort tillräckligt. Det är en skam för EU och ett fullständigt misslyckande att vi inte gemensamt kan ta ansvar för alla dem som nu befinner sig på flykt.

Ju förr vi inser att världen dramatiskt förändras och att det vi nu bevittnar kanske bara är början på en folkvandring av icke skådat slag, desto bättre kan vi rusta oss.

Kanske till och med inse att det vi kallar välfärd måste omvärderas och kompletteras med en rejäl dos medmänsklighet och att den inte är någon helig ko som vi kan värna som ett mantra, för en exklusiv del av världens befolkning. Det borde en ordförande i ett ungdomsförbund inse, för sin egen skull och för alla dem som hon eventuellt kan komma att leda i en framtid.

Alldeles särskilt om man kallar sig kristdemokrat!

Ingegärd Malmberg Bohlin,

Aneby

Fler artiklar för dig