Hur kan vi tro på evangeliet i dag?

Jag har den fantastiska förmånen att få leva med fötterna i två världar.

I min svenska vardag möter jag unga kristna som studerar Bibeln. De längtar efter att lära känna både Gud och sig själva bättre. Man brottas med de frågor man möter i den svenska kulturen, om hur man kan använda antika texter som vägledande för livet i dag. Och när jag lever i vårt västerländska, postkristna samhälle blir jag gång på gång fascinerad över hur djupt påverkade vi är av omgivningens världsbild. Hur vi kristna frestas att tystna och förändra våra åsikter i en önskan av att vara accepterade av omgivningen. Hur vi ofta tycker det är pinsamt att sticka ut, tycka annorlunda eller sorteras som ”religiös”. Hur defensiva vi blir. Jag blir ofta förvånad över hur djupt sekulariseringen går i mitt eget liv.

I min "andra vardag" möter jag kristna i Mellanöstern som kommer från en bakgrund i en annan religion. Efter att ha bott med min familj i fem år i Mellanöstern besöker jag nu detta land och våra trossyskon regelbundet. Här har man i sitt sökande efter sanning och mening mött ett kompakt ifrågasättande från sin omgivning. Familj, arbetsgivare och vänner förstår inte varför man över huvud taget söker när man har "den enda sanna religionen".

Men man nöjer sig inte med de enkla svaren och söker ändå. Trots att det sociala livet i denna kultur är avgörande som identitetsgivare. Utan ett sammanhang är man ingenting.

Och dessa kristna har tagit ställning trots allt. Man väljer Bibelns Jesus. Man är beredd att bli utkastad från sin familj, förlora sitt jobb och bli kallad förrädare av sina grannar för att följa Jesus. En del tvekar inför priset. Men de som följer, de gör det helhjärtat.

När jag frågade en av mina bästa vänner varför han lämnat majoritetens religion för att bli kristen svarade han: "För att Bibelns Gud älskar oss. Det har vi aldrig hört förut."

Nya testamentets kristna levde också i marginalen i ett mångkulturellt samhälle. Deras tro var bara en bland många alternativ på religionens marknad, och man förväntade sig inte en särställning på grund av ett historiskt arv av kristen kultur. Tvärtom levde man som missionärer i vardagen. Den radikala efterföljelsen av Jesus påverkade synen på privatekonomi, kärleksrelationer, samhällets fattiga och mening med livet. Och branden i hjärtat släcktes inte ens av omgivningens hån eller ifrågasättande. De hade upptäckt kärlekens Gud, och de goda nyheterna var värt allt.

Varje gång jag träffar mina kristna vänner i Mellanöstern blir det som en personlig väckelsesignal för mig. Vill jag anpassa mig till min omgivning? Eller vågar jag tro på berättelsen om Jesus, också när det är pinsamt i Sverige i dag? Vill jag följa Jesus i mitt vardagsliv eller bara ha en religiös yta på ett liv som inte sticker ut från mängden?

Kanske vi alla skulle må bra av att lära känna kristna från annan kulturell bakgrund. Kanske vi alla behöver en personlig väckelsesignal som utmanar oss till lärjungaskap.

Henrik Steen, kursföreståndare Bibelskola Livskraft, Aneby, och utlands- arbetare Evangeliska frikyrkan