I så fall hade Jesus inte behövt ge sitt liv

Ninni Tjäderklo (NT) funderar över "vi och dom-dogmen" (Dagen 27 september). Med hennes funderingar som grund kan man förvisso skriva om en hel del bibliskt stoff. Ta till exempel Jesus som går utmed Galileiska sjön och säger "Kom och följ mig" till Simon och Andreas. Svaret i NT:s värld får bli ett enkelt: "Nej tack, vi har redan gudslågan inom oss, det räcker för vår del." Eller kvinnan vid Sykarsbrunnen som inte behövde påfyllnad av det vatten Jesus säger sig kunna ge henne, nej då: Hon har redan det enda som behövs – hon är ju människa...

Men skämt åsido, det är inte alls, som NT skriver "betungande att tro att man har patent på sanningen och dessutom en plikt att öppna andras ögon för den". Att vara kristen är att leva i gemenskap med en levande Herre som själv är Sanningen, och plikten, som NT kallar det, är det välsignade uppdraget att berätta om honom som vill alla människors räddning.

I det uppdraget finns vi inte för att vi är bättre än andra, men för att vi är kallade att göra det, på alla de sätt som vi förmår. Och vi bär med oss något ovärderligt som inte alla har fått syn på, och som vi själva bara kan ana djupet av. Att Gud, i sin nåd, söker människor på alla möjliga och omöjliga sätt innebär inte att han ser på allas livssammanhang som likvärdiga. Vore det så hade Jesus aldrig behövt komma till världen och ge sitt liv. Nej, Gud vill ”rädda oss ur mörkrets välde och föra oss in i sin älskade sons rike” (Kol 1:14).

Att "dom" som vi möter inte alltid förstår detta – det är ju precis det som är utmaningen!

Låt oss ta den och inte slå oss till ro med att alla ändå är människor

Tomas Söderhjelm