Idealbilden är mål, inte krav

Jag vill envist hålla fast vid tron att jag, liksom alla and­ra, får plats i Guds gemenskap genom nåd och inte genom min förträfflighet. Det skriver Gunnar Swahn i ett debattinlägg om församlingssyn och renlärighet.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Bibeln ger en undervisning om Gud och vilka konsekvenser tron på honom ger i värderingar och livsstil. Det borde vara enkelt. Men lära är en sak och liv något annat. Det är inte alltid de två – lära och liv – harmonierar.

De flesta kristna församlingar har idogt framhållit idealbilden, hämtad ur sin förståelse av Bibelns undervisning. Det har funnits en strävan att hålla ideal­bilden heltäckande men ofta har både förkunnelse och efterlevnad varit selektivt. Vissa livsstilsfrågor har fått större betydelse än andra. Och livsstilsfrågorna har ofta fått större betydelse än värderingsfrågorna. Men när jag läser Nya testamentet får jag en känsla av att dess undervisning balanserar livsstilsfrågorna genom att prioritera värderingsfrågorna.

Vi ska vara noga i vårt studium av Bibelns idealbild och trogna i att förkunna den! Men erfarenheten från kyrkohistorien säger att renlärighet ofta varit en återvändsgränd. Den erfarenheten finns inte bara i kyrkans värld, den erfarenheten är gemensam med andra idéburna rörelser. Inte minst gäller det i tider av förändring. I sådana tider är det nödvändigt att kunna skilja på tidlösa grundprinciper och tidsbundna tillämpningar.

Trots Nya testamentets omfattande undervisning om värderingar och livsstil – och uppmaningen att leva som man lär – finns det ytterst få exempel i Apostlagärningarna och breven om hur församlingarna hanterade de som inte levde som man lärde. Två kända exempel där människor skiljdes från gemenskapen är dels Ananias och Sapheira i Apostlagärningarnas femte kapitel och dels mannen som haft en sexuell relation med sin pappas fru i Första Korintierbrevets femte kapitel. Exemplen handlar om pengar och sex – omhuldade ämnen i kyrkornas livsstilsfrågor.

När Ananias och hans fru Sapheira kommer till församlingsledningen och skänker pengar från försäljningen av deras fastighet fanns det inget formellt krav på dem att göra det. Det sociala trycket var säkert stort men apostlarna är noga i sitt samtal med Ananias att förklara att pengarna – och beslutet vad de gjorde med dem – var hans och hans frus. Varför straffade Gud dem då med döden bara för att de inte gav allt de fått? De straffades inte för att de undanhållit en summa pengar. De straffades för att de undanhöll sanningen. De ville framstå som mer ”heliga” och överlåtna än vad de var. Det var viktigare att upprätthålla ett yttre sken än att öppet visa det inre livet. Så det var lögnen – hyckleriet – som fick Gud att reagera med sådan kraft. Domen var oåterkallelig.

När den unge mannen i Korint har sexuellt umgänge med sin pappas fru handlar det om mer än sex och njutning. Det handlar också om makt och förtryck. Han visar sitt förakt för sin far och berättar genom sitt beteende att hans far inte kan skydda sin egen fru. Lösaktiga sexuella förbindelser verkar inte ha varit okänt i Korint. Men att så öppet visa förakt för sin pappa att man har sex med hans fru var absolut inte accepterat i samhället. Därför går Paulus kraftfullt till rätta med församlingen: De accepterar en destruktiv livsstil som var oacceptabel i samhället. Paulus är klar med sin dom – församlingen måste skilja en sådan människa från sin gemenskap. Men den domen var inte oåterkallelig. I sitt nästa brev till församlingen i Korint verkar Paulus uppmana församlingen att åter ta in mannen i gemenskapen, fastän vi inte vet om han har uttryckt ånger över sin handling. Nu får det vara nog, tycker Paulus. Syftet att upprätthålla ett renhets­ideal och skilja honom från gemenskapen var inte att mannen skulle gå under utan att han skulle räddas.

Vi vill se församlingen leva ut ett trovärdigt vittnesbörd om Guds försoning. Det är inte bara en vacker teori. Det måste få konsekvenser i värderingar och livsstil. Men den visionen får inte omhuldas så starkt att det hindrar oss att nå våra medmänniskor. Vår renlärighet får inte skrämma oss till hyckleri. Ett selektivt fördömande, och tystnad inför annat, måste ifrågasättas. Om idealbilden ska upprätthållas behöver jag, och många med mig, ifrågasätta om jag kvalar in i den skara som håller måttet. Men jag vill envist hålla fast vid tron att jag, liksom alla andra, får plats i Guds gemenskap genom nåd och inte genom min förträfflighet. Låt oss inbjuda andra som också vill tro på Guds nåd och sträva efter att leva efter Bibelns värderingar att dela vår brustna gemenskap även om de, liksom vi, inte till fullo lever upp till idealbilden.

Gunnar Swahn

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Dagen från Järvaveckan
Premium
Foto: Urban Thoms
Dokument: Kristen ungdomskultur
Premium
Foto: Joakim Lundgren