Ingen tolvårsgräns i hemmen

Någonstans på vägen från Stockholm till Almedalen försvann min redogörelse för hur en tolvårsgräns för trossamfunden att ställa religiösa krav på barn kan tillämpas. Dagen innan seminariet Religion på gott och ont intervjuades jag av en journalist från tidningen Dagen inför debatten. Jag gav honom då en utförlig beskrivning av att tolvårsgränsen givetvis inte skall gälla i hemmet, föräldrarna har rätt att överföra värderingar till sina barn oavsett vilka värderingar det gäller. Tolvårsgränsen skall inte heller gälla deltagande i barnkörer, julspel eller om barnet följer med föräldrarna på andakter och gudstjänster.

Mitt förslag om en tolvårsgräns avser att förhindra trossamfunden att begå religiösa övergrepp på barn såsom att inte låta barn tänka fritt utan försöka kontrollera barnens tankar genom att påstå att den religiösa ledaren kan läsa tankarna, eller använda tekniska hjälpmedel för att avslöja orätta tankar. Barn skall inte heller disciplineras av trossamfunden med hot om Antikrist och helvetesbeskrivningar, eller skam- och skuldbeläggas för barns naturliga nyfikenhet för sin kropp och dess funktioner. När trossamfunden därutöver framställer alla som inte delar deras religiösa övertygelse som onda, farliga och underlägsna, förlorar barnet sina eventuella möjligheter att be om hjälp utifrån.

Alf B Svensson, leg. psykolog skriver på internet i anslutning till mitt förslag utifrån sin yrkeserfarenhet: ”Att både vuxna och barn utsatts för andliga övergrepp som ibland är rena våldtäkter, är inget vi kan förneka. Det skall både samhället och kyrkan på allt sätt bekämpa.”

Frågan är vad trossamfunden gör för att bekämpa religiösa övergrepp. Vad görs för att stoppa medeltida utdrivning av onda andar? Om inte trossamfunden själva stoppar kränkningar i religionens namn måste samhället gripa in och skydda barnen.

En lagstiftning är ingen garanti för barns skydd, men på sikt kan det forma allas vår uppfattning om vad vi får göra med barn på samma sätt som förbudet mot barnaga.

Religionsfriheten är en grundsten i vår konstitution. De som inte förmår eller vill – kritiskt granska olika trosföreställningar brukar anföra att ifrågasättande av handlingar i religionens namn, är ett ifrågasättande av religionsfriheten. Och skydd för barnen framställs som ifrågasättande av barnkonventionen. Men barnkonventionen anger i artikel tolv, tretton och sexton, barns rätt att uttrycka sin mening, rätt till yttrandefrihet, tankefrihet, informationsfrihet och rätt till privatliv. Och religionsfriheten innehåller även rätten att välja bort religionen.

Margó Ingvardsson, ensamutredare 1998 om samhället och nyandligheten.

Riksagsledamot (V) 1983-1991, ingen partitillhörighet i dag.