Inte ens Jesus räddade alla

David Nyström ondgör sig i en debattartikel över att han inte längre känner igen den kristenheten han vuxit upp med (Dagen 28/8). Han menar att tonen blivit hårdare och att främlingsfientligheten har ökat och mitt namn nämns som en kristen profil vars tro och kärlek till min nästa ifrågasätts.

Jag har engagerat mig i u­tsatta människor. Många är de personer barn, ungdomar och vuxna med olika etniciteter och problematik som har passerat vårt hem de senaste 24 åren. Ändå beskylls jag för att vara kärlekslös mot mina minsta. Vem är då mina minsta, som kristen och som politiker?

Någon menar att man inte får ställa grupper emot varandra. Den som känner till politikens principer, vet att intressen och grupper ställs emot varandr­a hela tiden, det är det som är p­olitik. Politiska budgetbeslut bestämmer hur våra skattemedel ska fördelas. Varje beslut ger konsekvenser för den enskilde.

Resurserna är begränsande och varje krona måste spenderas förnuftigt. I dag räcker inte pengarna till vård, skola och omsorg. Pengar behövs till de cancersjuka som dör i vårdkön, de äldre som vill ha äldreboende, fler lärare i skolan och förskolan, till de som behöver psykvård, för att sjuka ska får ersättning från försäkringskassan samt till beroendeverksamheten, och mycket annat om Sverige även i fortsättningen ska vara ett välfärdssamhälle värt namnet.

Politik är lätt förklarat, spenderas pengar på något så måste det tas från något annat. Om det inte tillförs mera, alltså högre skatter. Mycket högre!

Ett exempel på att ta från en och ge till en annan är när allt fler ålderdomshem nu förvandlas till asylboende. De äldre ska bo hemma och övervakas av hemtjänsten med hjälp av övervakningskameror, i stället för mänsklig kontakt. Dessutom utebliven sylt på pannkakorna. Det kan inte anses rimligt!

En ansvarsfull flyktingpolitik innebär att ännu fler människor hjälps på plats, i deras närområde. Resurser sätts in mot de hot som får människor att fly och de som tar sig hit kan få tillfälliga uppehållstillstånd så att de en dag kan åka tillbaka och vara behjälpliga med att bygga upp sitt hemland, när kriget är över.

Det är inte okristligt att ha andra lösningar på de utmaningar vi står inför. För uppenbart är att vi inte kan fortsätta som vi gör.

Migrationsverket larmade nyligen om att ökningen av ensam­kommande flyktingbarn varit så stor att den grundläggande beräkningen från 2006 om ett mottagande av 400 barn per år numera övertrasseras på en enda vecka, vilket ger stor­a påfrestningar. Kollapsar vårt system är inte det till gagn för varken flyktingar eller oss själva. Migrationsverket kan inte längre garantera att de klarar av att urskilja verkliga skyddsbehövande, från kriminella, terrorister och asylbedragare. Kommunerna och arbetsförmedlingen påtalar att de kommer att ställas inför en omöjlig uppgift.

Antalet flyktingar som antas komma till Sverige motsvarar närmare 20 Strömstadkommuner om året. Det kommer inte att fungera! Bara för att man är kristen kan man inte sluta se till ren fakta.

Det som händer flyktingarna i deras hemländer är fruktansvärt. Krig, IS, död, och förföljelse, och riskerna de utsätter sig för på väg hit. Ja, fruktansvärt! Men de kommer att riskera livet så länge de vet att det är värt det. En fristad i Sverige med livslång ekonomisk omsorg för sig och hela familjen. Ingen som undrar varför de inte flyr till närliggande rika arabländer?

Det är lätt att tro att allt handlar om pengar och inte omsorg och kärlek. Men så länge som du inte sörjer personligen för ett antal flyktingar, så måste vi tyvärr prata pengar, om våra gemensamma resurser. Medmänsklighet och bön och privata resurser är däremot något alla kan vara generösa med.

Kaos och utanförskap och no go-zoner, oro, otrygghet, segregation, etcetera råder för såväl den egna befolkningen som för dem som flytt hit och det är inte faktorer som rimmar med ordningens Gud.

Kärleken är tålmodig, utgivande, men inte självutplånande, inte kravlös eller gränslös.

Inte ens Jesus räddade alla. Endast en av de två rövarna fick följa med in i himmelriket.

Till skillnad från David Nyström så sitter inte min tro i väggarna, utan i mitt hjärta.

Risken finns att vi en dag vaknar till ett Sverige som är islamiserat, då kommer David Nyström verkligen att få anledning att sakna sin barndoms kristenhet.

Fotnot: Tekniska problem hos Facebook gör det omöjligt för oss att moderera debatten om just denna artikel. Därför har vi tyvärr varit tvungna att ta bort kommentarsfältet.