Inte ett ord om rättsosäkerheten

Joel Halldorf skriver i Dagen (3 maj) att utvisningarna av konvertiter är en rättsskandal och en humanitär tragedi. Utvisningarna sker efter en process som ”präglas av en rätts­osäker godtycklighet”. I sin artikel, med inspiration från Émile Zolas J’accuse från slutet av 1800-talet, framför Halldorf kritik mot riksdag, regering, ansvarig minister och statsministern för att denna rättsskandal får fortsätta.

Anne Ramberg, Sveriges advokatsamfund; Anders L Pettersson, Civil right defenders; och Erica Molin, Rådgivningsbyrån för asylsökande, har i en debattartikel i Svenska Dagbladet meddelat att de lämnat in en JK-anmälan som grundar sig i den bristfälliga hanteringen av åldersbedömningar som ligger till grund för asylbesluten. ”När det gäller ensamkommande unga präglas rättstillämpningen i hög grad av godtyckliga bedömningar.” Ansvaret ligger hos regeringen att se till att Migrationsverket och migrationsdomstolarna åtgärdar dessa brister.

Ebba Busch Thor tog upp ämnet i partiledardebatten i SVT. Hon tar varje tillfälle hon får att kritisera regeringen. Den här gången tog KD sats i det faktum att det finns tiotusentals människor med avslag i asylärenden vars utvisning inte har verkstälts och att en del ungdomar fått en speciallag för att möjliggöra för dem att få stanna trots att Migrations­verket beslutat att de egentligen saknar asylskäl. Regeringen är alltså för vek i sin behandling av asylsökande.

I KD:s kritik fanns inte ett ord av kritik om beslutsgrunderna, rättsosäkerheten i asyl­processen eller att säkerhetsläget i mottagarländerna gör att andra länder inte skickar tillbaka folk dit. Inte heller något om det faktum att många statslösa med avslag inte har någonstans att återvända till, ingen vill ta emot dem.

Nog kan migrationspolitiken kritiseras från olika utgångspunkter, och var och en är ju fri att välja sin ansats i kritiken. Men vilka argument man använder i kritiken säger ju också en hel del om vad den som framför kritiken värderar.

P-O Ängegärd, Aneby