Debatt

Inte fel att hjälpa tiggarna

Att hjälpa en tiggare löser inte de stora problemen, men det är inte fel att göra en insats för en medmänniska i nöd. Det skriver prästen Tord Nordblom.

"Ge inte pengar till tiggarna". Om man ska tro rubriken på tidningen Dagens nyhetsartikel (24/3) är detta några besökande bulgarers råd till oss svenskar när vi möter tiggande romer utan­för våra affärer och varuhus. Jag är inte så säker på att rubriken alldeles korrekt speglar vad gästerna egentligen ville ha sagt, men rubriken och artikeln i övrigt ger anledning till några reflektioner.

I Kungälv-Ytterby, där jag bor, har vi ett dussintal romer från just Bulgarien. I stort sett varje dag sitter de bakom sin pappmugg på centrala platser i staden. Ofta får de små eller större bidrag. Men det finns även personer i staden som helst skulle se att tiggandet förbjöds. På söndag förmiddag flyttar några av romerna till ingången utanför våra kyrkor. Det ger i allmänhet betydligt mer i muggen, de har ju upptäckt att kyrkobesökarna ofta är givmilda. En del av oss läser nu att vi inte bör ge bidrag till tiggarna och tycker att Dagen därmed ställer sig bredvid dem som visar förakt för dessa fattiga människor, de som inte ser någon annan utväg än att vädja om hjälp på detta desperata och självförnedrande sätt.

Många som ger, ser i dessa människor ”den fattige Lasarus” vid deras egen dörr (Luk 16:19 ff). De tänker ”Vem är jag att jag bara skulle nicka vänligt och le åt dem, men sedan gå förbi, den ena gången efter den andra?” Ingen tror att man med sitt bidrag löser långsiktiga problem i Bulgarien, men alla vet att man kan vara med och göra livet lite drägligare för en medmänniska och hennes familj. Inte är väl det oviktigt?

”Att ge pengar till tiggande romer cementerar folkgruppens problem och utanförskap i Bulgarien och leder bara till att ännu fler kommer hit i en nära framtid”, säger en av de intervjuade. Kanske det, men de flesta av oss har inte vår främsta kallelse i att lösa världsproblemen, utan vi möter medmänni­skor utanför vår dörr. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Varför ställa det ena sättet att hjälpa i motsättning till det andra? Det är alldeles utmärkt att Bulgarian Aid Mission (BAM) gör stora insatser på plats i Bulgarien och att ”Hjärta till Hjärta” finns med långsiktiga insatser på många håll på Balkan, och visst behöver EU sätta press på myndigheterna i Rumänien och Bulgarien, men inte ska väl det hindra enskilda människor att göra en personlig insats för en medmänniska i nöd?

De som besökte Sverige, och som intervjuades i Dagen, var en svensk hjälparbetare, en bulgarisk pastor och en rumänsk professor i sociologi. Inget i artikeln tyder på att någon av dessa tre själva var romer, men vi vet att majoritetsbefolkningen alltför ofta ser på romer lite "von oben", så även de som vill bidra till att förändra deras livssituation.

Det är inte smickrande för varken Rumänien eller Bulgarien att en stor del av deras egen befolkning lever som tiggare i hela Europa. Medlemskapet i EU är tveeggat. Landet får del av EU-medel, men medborgarna kan röra sig fritt. Nu blir landets problem synligt som aldrig förr. Kanske visar det sig att den fria rörligheten i längden leder till att myndigheterna faktiskt tar ett större ansvar för sina egna fattiga. Det går ju inte längre att gömma en föraktad folkgrupp i ett gettoliknande utanförskap. Är det så säkert att det myckna resandet är negativt på några års sikt?

I Kungälv-Ytterby har vi bildat en aktionsgrupp i syfte att få våra bulgariska romer att resa sig från gatan. ”Hjälp till självhjälp” kallas idén och omfattar ett hundratal personer i sitt nätverk. Marknader, småsnickerier, brödbak och svenskundervisning står på programmet. Kommunens bostadsbolag har upplåtit lokaler och våra nya vänner, de bulgariska romerna är själva med i varje del av projektet.

Vi tror inte att vi löser Bulgariens problem med detta, men vi är med och stärker självkänslan och livsglädjen hos några av dem vi lärt känna utanför våra butiker. Och vi vill mycket gärna få kontakt med någon hjälporganisation med arbete i området runt Pleven i norra Bulgarien. Det är därifrån våra nya vänner kommer. Vi förstår givetvis att människan behöver mer än mat för dagen och varma kläder på kroppen, men detta är basbehoven. Kan vi sedan bidra långsiktigt till utvecklingen av någon av byarna där, gör vi mycket gärna det. Förslag mottages tacksamt, det finns ett lokalt engagemang också för detta. Men vi undviker att se det senare i motsättning till det vi kan göra lokalt, och finner absolut ingen anledning att konsekvent gå förbi den som vädjar om "det dagliga brödet".

Tord Nordblom, präst

Svar från Dagen: Intervjun med bulgarerna publicerades på nyhetsplats där olika perspektiv och ståndpunkter ryms. En nyhetsartikel är inte ett uttryck för Dagens åsikter, de framförs på ledarsidan. Dagens redaktion

Fler artiklar för dig