Jan Pilotti: Jesus skiljde på person och handling

Gud älskar rättvisa. Så avslutar fem terapeuter i nätverket Tröst (Dagen 25/7) sin kritik av mitt krav på att vi måste erbjuda behandling istället för straff för de som begått sexuella övergrepp och själva träder fram. Detta för att vi ska kunna hjälpa flera utsatta barn (Dagen 10/7). De påstår att straff är nödvändigt för de utsattas skull. Gud älskar rättvisa. Men det kan inte vara gudomlig rättvisa när 90 procent av alla barn som utsätts för sexuella övergrepp, tiotusentals varje år, inte får någon hjälp av samhället. Detta är människoverk, med övertro på straff och bristande kunskap om vad juridiken kan åstadkomma.

Beviskraven är så höga att det är mycket svårt att utdöma straff. Christian Diesen, professor i processrätt har påvisat att det bara väcktes åtal i åtta procent av ärenden gällande sexuella övergrepp i Stockholm 1998. Man lade ner utredningar trots att det förelåg starka indicier på att övergrepp faktiskt hade förekommit. Han skrev "Man kan rentav säga att det knappast finns någon rättvisa för utsatta barn." Det är därför vanskligt och oterapeutiskt att förespegla att straff av den som begår övergrepp är nödvändigt för de utsattas skull, eftersom denna fråga inte kan påverkas av den utsatta. Hur blir det då i alla fall där inget straff kan utdömas?

Läs mer | Straff är nödvändigt för offrens skull

Nätverket Tröst påstår att det är en farlig förenkling att hänvisa till Jesu ord ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer”, då detta skulle kunna leda till att man inte såg allvarligt på sexuella övergrepp. Vi är helt överens om den stora skada som sexuella övergrepp innebär. Men det är precis därför alla barn måste få hjälp. Och rätt tolkad kan Jesu förklaring här inte missförstås. Han tar klart avstånd från handlingen och den måste upphöra. Men Jesus dömer ändå inte personen. Vi kan och måste följa Jesus i att skilja på handling och person för att kunna hjälpa alla barn.

De skriver om att straffet lägger ansvaret på de vuxna som begått övergrepp. Men straff leder inte till ansvar, som är att ställa till rätta det som går. Övergreppshandlingen kan inte göras ogjord men den som begått övergrepp kan ta sitt ansvar att träda fram så att vi kan hjälpa de tiotusentals utsatta barn som samhället idag inte når. De är få av oss som har den moraliska resningen att vi skulle träda fram och berätta om allvarliga straffbara handlingar och säga "sätt mig i cellen." Här måste Paulus förståelse av människans predikament leda till att vi hjälper människor som begått missgärningar att göra rätt, genom att erbjuda behandling i stället för straff. Det möjliggör också att ge behandling till fler utsatta barn. Det är behandlingen av barnen och inte straff av den som begått övergrepp som hjälper dessa barn.

Läs mer | Kristet ansvar för alla barn

Den som initialt inte känner hat då man får höra om sexuella övergrepp mot barn har inte förstått allvaret. Och den utsattes process för att nå försoning och förlåtelse får ta den tid det tar. Det är inte de utsatta som ska återupprätta den som begått övergrepp. Men vårdgivare och samhället måste agera så att alla barn får hjälp.

Inte med ett ord berör nätverket Tröst hur vi ska kunna hjälpa de tiotusentals barn utsatta för sexuella övergrepp som idag inte får någon hjälp alls. Men Jesu ord gäller även dem, ”Det ni gör mot dessa mina minsta gör ni också mot mig.”

Jan Pilotti, leg läkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, pensionär.