Debatt

Jesu död, hopp – och stötesten

Inför påsken finns det anledning att påminna om vilken viktig roll Jesu död och uppståndelse har i den kristna tron – och hur våra muslimska bröder ser på saken, skriver Emmanuel Luther Ratiq.

På den ena sidan finns romerska historiska dokument, judiska påståenden och den kristna tron som alla vittnar om att Jesus Kristus från Nasaret dog genom att spikas upp på en galge eller ett kors i Jerusalem på en plats som kallades Golgata. Det var den Jesus som gjorde anspråk på att vara den utlovade Messias (Kristus), förutsagd i Gamla testamentet (Torah, Zaboor och Sahaif), men även kalimat Allah (Guds ord) och Guds ande (Roh Allah).

Jesus döda kropp blev lagd i en grav i en närbelägen trädgård. En sten lades för gravens ingång och ett sigill sattes på stenen. En romersk soldat sattes att bevaka. Men på den tredje dagen rullades stenen bort och graven befanns tom. Enligt de kristna "uppstod han på tredje dagen i enlighet med skrifterna" (1 Kor 15:4).

På den andra sidan finns mer än en miljard muslimer som starkt motsätter sig tron att Jesus dog på korset med andra förbrytare och led en så förödmjukande död. De anser att detta inte är passande för en Guds profet och ännu mindre för Jesus, som har en särskild, rentav unik, ställning i Koranen. I en anda av kärlek till och särskild respekt för Jesus, säger de liksom Petrus: ”Må Gud bevara dig, något sådant ska aldrig hända dig”.

Det är för dem omöjligt att en sann Guds profet, om än inte den störste, skulle tillåtas av Allah att dö en så skamlig och förbannad död på korset. Muslimer anklagar judar och kristna för att acceptera att Jesus skulle räknas som förbannad, enligt vad som är skrivet i Torah (Femte Mosebok 21:23).

För muslimer är Jesus död en stötesten och en stor förolämpning. Med orden från den lärde Dr Zwemer: "Detta är den felande länken i den muslimska tron".

I Koranen finns tre avsnitt som refererar till Jesus död:

1) Sura 3:54-55 där det står: "De smidde onda planer Jesus, men även Gud smidde planer – ingen smider bättre planer än Gud. Och Gud sade: 'Jesus! Jag skall kalla dig till Mig och Jag skall upphöja dig till Min härlighet och Jag skall rena dig från beskyllningar förnekarna av sanningen mot dig."

2) Sura 19:33 34 där det står om Jesus, Marias son: "Guds fred vare med mig den dag jag föddes, och skall vara med mig den dag jag dör och den dag jag skall uppväckas från de döda."

3) Sura 5:117 där det står: "Vad jag har sagt dem är det som du befallt mig säga: 'Dyrka Gud, min Herre och er Herre!' Jag var vittne till deras handlingar, så länge jag levde bland dem, men sedan Du kallade mig till Dig är det Du som vakar över dem, Du är vittne till allt som sker."

Med andra ord finns det i Koranens suror såväl förnekande som accepterande av Jesus död. Muslimer citerar dock bara de verser i Koranen som ser ut att förneka Messias död.

Några muslimska lärde har för att bevara Koranens integritet försökt att tolka den skenbara motsägelsen genom att hänvisa till att det inte var judarna som korsfäste Jesus.

Det hade de inte rätt att göra. Men romarna hade den rätten. Därför var det den romerske guvernören Pilatus som beordrade att Jesus skulle korsfästas, som lät bekräfta att han dött genom soldaten som stötte sitt spjut i Jesus hjärta och som tillät att hans kropp togs ner från korset för att begravas.

För dessa lärde förnekar inte Koranen själva korsfästelsen men att det var judarna som genomförde denna känslolösa handling.

Precis som korsfästelsen är också Jesus uppståndelse av största vikt i den kristna tron. Den som läser de olika oberoende ögonvittnesskildringarna i evangelierna kan inte tvivla på att berättelserna är äkta och sanna. Den kristna tron vilar på den orubbliga grunden av Jesu ställföreträdande död på korset och hans uppståndelse.

Våra muslimska bröders heliga bok ger också stor betydelse åt Jesus födelse, död och uppståndelse, vilket framgår av den tidigare citerade Sura 19:33.

Det är också av intresse att nämna Mirza Ghulam Ahmad av Qadians uppfattning. Han gjorde själv anspråk på att vara Messias. Enligt honom dog inte Jesus på korset men togs ned avsvimmad och helades inom fyrtio dagar med hjälp av en olja som han kallade Isas (Jesus) olja. Jesus begav sig sedan till Kashmir, dog där och ligger begraven i Srinagar Kasmir.

Denna teori var inte något nytt. Mirza Ghulam Ahmad hade läst det i den ryske författaren Nicholas Notovich roman "Kristi okända liv". Senare har den här teorin förts vidare av sådana som Dan Brown i hans "Da Vinci-koden".

Teorin avfärdas av alla opartiska och även icke-kristna historiker och lärde. Den har inget som helst stöd i Koranen, i Bibeln eller i något annat trovärdigt historiskt dokument. Bara okunniga, obildade motståndare till Jesus kan sätta tro till sådana fabler.

Emmanuel Luther Ratiq, 
religionsforskare och journalist från Pakistan
som flydde till Sverige 1994, författare till boken
"Jesus, kontakt och konflikter mellan kristna och muslimer".

Fler artiklar för dig