Julbudskapet händer hela tiden

Den heliga familjen blev en flyktingfamilj och gjordes beroende av främlingar. Det skriver presidiet för Sveriges kristna råd i en julhälsning.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Det var trångt i Betlehem när det var dags för Maria att föda, det fanns ingen plats i härbärget, så den förstfödde lindades och fick ligga i en krubba. Den kristna berättelsen om Guds närvaro på jorden är starkt fysisk och mänsklig. Gud gör sig synlig i mänsklig kropp, inkarneras, i Jesus Kristus. Det gudomliga tar plats mitt i vardagen. Himlen kommer till jorden. Även julevangeliets fortsättning blandar gudomligt och mänskligt; herdar och änglar möts, liksom hänförelse och rädsla, begrundande och återberättelser av det som hänt.

Den heliga familjen blir en flyktingfamilj och görs så beroende av främlingar och en mottaglig, välkomnande och skyddande plats att leva på tills faran är över. Guds omsorg om den fattige och utsatte går som en röd tråd genom hela Bibeln. Vi kan läsa om änkan, den föräldralöse och främlingen. Guds omsorg om dessa innebär för oss en kallelse till solidaritet med dem som lever i utsatthet.

Vi tänker ofta att den första julnatten var en idyll med det lilla gossebarnet i en krubba omgärdad av får och åsnor. I själva verket var det en bister verklighet för många som för 2000 år sedan levde i fattigdom och utsatthet under romersk ockupation. De välkända Jesajaorden som vi läser varje jul talar om hopp "för det folk som vandrar i mörkret" och "dem som bor i mörkrets land". Gud låter sig födas in i vår verklighet genom en ung och fattig flicka. Det fanns inte "plats för dem inne i härberget" när hon skulle föda och de första som fick höra julbudskapet var några herdar som var en föraktad och utsatt yrkeskår. Och bara några dagar gammal blev Jesus ett i den långa raden flyktingbarn.

Den fråga som utan tvekan dominerar den svenska inrikespolitiska agendan handlar om främlingen och har lett fram till dagens regeringskris. Det finns fortfarande människor som menar att man måste hålla isär tro och politik, men dagens politiska läge visar att detta inte håller i längden. Visserligen kan kristen tro aldrig bli partipolitik, men när grundläggande värden i kristen människosyn hotas blir det en skyldighet att reagera. Bibelns uppmaning att värna främlingen motiveras ofta med att Israels folk själva varit främlingar: "Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten" (3 Mos 19:34).

Julbudskapet händer hela tiden. Vi har som uppgift att visa kärlek till främlingen, oavsett om den bor på samma gata som oss själva eller på andra sidan jordklotet. Låt oss som kyrkor utmanas och inte förskräckas av denna utmaning, utan med ängelns ord ringande i våra öron bära hoppet om fred och glädje. Ja, mer än så. Förkroppsliga hopp om fred och glädje. Till alla folk.

Som presidium för Sveriges kristna råd önskar vi kristna församlingar och dess medlemmar en välsignad jul i förhoppning att budskapet om kärlek och fred når långt utanför våra kyrkor.

Presidiet, Sveriges kristna råd: 
Anders Arborelius, biskop, Stockholms Katolska stift
Dioscoros Benyamin Atas, ärkebiskop, Syrisk ortodoxa kyrkan
Pelle Hörnmark, föreståndare, Pingströrelsen
Antje Jackelén, ärkebiskop, Svenska kyrkan
Karin Wiborn, generalsekreterare, Sveriges kristna råd

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Premium
Foto: Daniel Wistrand