Julens budskap: Gud är med oss!

Julen är inte en myt, inte en tradition, utan en underbar verklighet. Att Jesus Kristus föds är en tydlig deklaration: Gud är med oss.

I Bibeln, och även i Koranen, berättas i detalj om Jesu övernaturliga och unika födelse.

I Bibeln skriver Lukas: ”I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria … Ängeln sa … du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.” (Luk 1:26–31)

Och i Koranen står det att Maria frågade: ”Hur skulle jag, som ingen man har rört, kunna få en son? Jag har aldrig fört ett lösaktigt liv!” och att ängeln svarade: ”Det skall bli som jag har sagt. Din Herre säger: ’Detta är lätt för mig’”. (Sura Maryam 19:20–21)

Cirka 700 år innan Jesus Kristus föddes förutspådde profeten Jesaja vad som skulle ske.

I Bibel 2000 står det ”Den unga kvinnan är havande och skall föda en son” (Jes 7:14) men i andra bibelöversättningar används ordet ”jungfru”.

Det är ett uttalande utan paralleller, unikt i mänsklighetens historia. Ingen människa, profet, ledare, morallärare, filosof, kung, krigsherre, munk eller vis man kan säga att hans mor vid tiden för hans födelse var en jungfru. Men Bibeln och Koranen är överens om att Jesus Kristus är den enda människa som utgör undantaget från den regel för tillblivelse och födelse som Gud och naturen ställde upp när den första människan, Adam, skapades.

I Bibeln och Koranen har Jesus fått namn som ”Guds ord” och ”Guds ande”. Men ännu viktigare är att Bibeln kallar Jesus för Immanuel – Gud med oss (Matt 1:23). Alla andra namn som Jesus bär har också betydelse. Men i namnet Immanuel – Gud med oss – ligger den kristna trons grundsats. Den har två aspekter: Gud själv och Gud med oss.

I sig själv är Gud den högste­ (Jes 57:14, Surah Naaziaat 79:24). Han finns i himlen (Matt 7:11, Surah Taha 20:6), han kan inte betraktas med blotta ögat (2 Mos 33:24, Sura Anaam Cattle 6:103). Med våra första anfäder, skapade av honom, hade han direkt kontakt och kommunikation. Men på grund av Adams och Evas olydnad bröts förbindelsen. Deras fall gjorde att vi alla förlorade vår gemenskap med Gud. Olydnad och synd spred sig till alla Adams barn (Rom 5:14, Sura al Ba-qarah 2:38)

Av nåd och kärlek försökte Gud återställa relationen mellan sig själv och den mänskliga rasen: ”Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna”. Men ”nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son”. (Heb 1:1)

Låt oss alla som, liksom jag, inser att vi är syndare denna jul tillsammans glädjas åt sanningen att Gud är med oss. Detta är löftet om vår befrielse. Vi är en fallen ras, vi har sjunkit ner i moraset, vi är bundna till Satan i syndens slaveri. Men om Gud är med oss kan vi resa oss igen. Inga av mörkrets makter, inte helvetets, hatets, förföljelsens, exilens, dödshotets, kan hålla oss nere. Immanuel, Gud med oss, är vår räddare. Därför kan vi denna jul och under alla dagar som kommer hålla fast vid att profetens löfte uppfyllts: "Jungfrun skall bli havande och föda en son och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss)." (Matt 1:23)

Emmanuel Luther Ratiq, författare och journalist