Kallelsen gäller livstidstjänst

Det livslånga heltidsarbetet är standard i Nya testamentet. Ekonomiska utmaningar tar inte bort kallelsen till livstidstjänst, skriver David Ellgren i ett svar till Stefan Swärd som i förra veckan startade debatten om en ny syn på pastorsrollen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nytänkande, nytänkande och åter nytänkande. Jag är inte konservativ för sakens skull, men när nytänkande går förbi ett mönster i den nytestamentliga undervisningen bör vi vara på vår vakt.

Jesus kallade människor till livslångt heltidsarbete, har gjort det under historiens gång och gör det än i dag. Vi bör inte förringa pastorsrollens betydelse i den lokala församlingen även om ekonomiska frågor är viktiga. I motsats till Stefan Swärd menar jag att det livslånga heltidsarbetet är standard i Nya testamentet.

De tolv apostlarna lämnade allt och följde Jesus. I Luk 5:11 är det specifikt refererat till deras vanliga jobb. Båtarna lämnades på land och de blev människofiskare på heltid i stället för att fortsätta med sin dagliga syssla som gav dem deras inkomst. Det är inte förrän efter att Petrus har förnekat Jesus som han går tillbaka till sitt vanliga jobb. Jesus tar honom till land igen för att upprätta honom och ber Petrus att vara den herde för fåren som Jesus hade kallat honom till.

I Bibel 2000 översätter man Jesu fråga till Petrus med orden ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” (Joh 21:15). Det grekiska ordet ’de andra’ är i en neutral pluralistisk form (inte bara maskulin som skulle syfta på männi-skor), vilket gör att Jesus kan ha syftat på Petrus tillbakagång till hans profana yrke. Älskar du mig mer än detta fiskeri? För då mina lamm på bete! Jesus manar Petrus att inte gå tillbaka till det liv och den inkomstkälla som han hade innan Jesus kallade honom till hans livstjänst.

Jovisst, Jesus var själv snickare liksom Paulus var tältmakare. I den rabbinska traditionen hade alltid rabbinerna ett profant yrke som de kunde utöva vid sidan av religiösa uppgifter. Det låter klokt och vist. Även en Guds man måste försörja sig och sin familj. Dock arbetade Jesus troligtvis inte med snickeri när han var i sin heltidstjänst. Andra, speciellt kvinnor, sponsrade hans tjänst enligt Luk 8:3. Anledningen till att den inte varade 40 år utan tre år var hans speciella kallelse till att dö. Men den varade hela hans liv sedan han hade kommit in i tjänsten. När Jesus sänder ut sina lärjungar i missionsgärningar säger han att arbetaren är värd sin lön. Han förväntade sig att folk skulle ge till de utsända.

Ja, Paulus hade tältmakeri som extraknäck men gick han någonsin tillbaka till sitt tältmakeri som en regelbunden syssla på bekostnad av evangeliets förkunnelse? Detta kan inte hävdas med övertygande bevis. Paulus orienterade sitt liv kring den kallelse som var en livstidstjänst. Hans prioritering var inte tältmakeri, utan tjänsten att förkunna.

Paulus använder sig själv av Jesus undervisning beträffande ekonomisk försörjning för den kallade förkunnaren. Vid ett flertal tillfällen tar han upp detta i sina brev. Slutsatsen är att den som ägnar sig åt förkunnelsens tjänst ska få ersättning av församlingen.

Om inte församlingar kan ersätta pastorn på grund av bristande ekonomi är det en annan sak. Pastorn blir då tvungen att arbeta extra vid sidan om sin pastorsuppgift. Det finns inget fel i detta men det vore bättre om församlingen kunde sörja för de män som ska ägna sig åt bönen och ordets tjänst.

Ekonomiska utmaningar tar inte bort kallelsen till livstidstjänst. Utmaningen ligger hos församlingarna men framför allt hos pastorn själv att kunna leva ett uppoffrande liv för den tjänst Gud har kallat honom till och i den gärningen tro att Gud ska försörja honom och hans familj genom Guds tänkbara medel. När Paulus skriver att han predikar utan ersättning var det för att ge ett exempel på kärlek och tjänande men han poängterar att han hade rätten att få den.

Om en person måste vara kallad av Gud för att bli predikant eller pastor, vilket jag håller med om, är en teologisk utbildning ingen motsats. När Stefan Swärd skriver att vi behöver luckra upp synen på livstidsarbetande pastorer förstår jag inte hans syn på kallelse och gåvor. Sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. Betyder det då inte att gåvan, kallelsen alltid finns där? Det är livstid och det bör vara heltid.

Om 50–55-åriga pastorer är trötta av allt församlingsarbete, vad tror vi att en 50-åring blir om han vid sidan om församlingen ska ha ett annat jobb också? Om vi blandar vårt vanliga arbete med den pastorala uppgiften kan vi öppna mer för kvinnor. Också den flyttande pastorsfamiljen har varit opassande för kvinnor, skriver Stefan Swärd. Min fråga till honom blir: När det gäller församlings- och familjeledning, bör vi inte följa det historiska och bibliska mönstret i stället för denna tidens nytänkande?

David Ellgren, teologistuderande.

 

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
EU-VALET 26 MAJ
Kultur
Foto: Henrik Montgomery/TT