Kämpa för mänsklig värdighet

Det är kanske dags att vi som kristenhet nu vaknar upp och tar fajten mot främlingsfientligheten och antiziganismen. Det skriver Emil Mattsson, direktor för Göteborgs räddningsmission.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Världen har flyttat till Sverige. Den fattigdom som vi trodde att välfärdsstaten för evigt sopat bort är tillbaka. Varje dag ser vi dem, händer som sträcks emot oss, ögon som vädjar.

De fattiga vi möter på gatorna väcker känslor. Hos många väcks empatin. Man ger generöst till tiggare, startar insamlingar eller upplåter lediga rum som tillfälliga bostäder. Hos andra föds aver­sion, hos några även hat.

De EU-migranter vi möter i våra verksamheter berättar hur folk ofta sparkar eller spottar på dem när de tigger. Inte sällan viftar någon förbipasserande retsamt med en femhundralapp framför ansiktet. Enligt en nyligen publicerad opinions­undersökning angav 56 procent av de tillfrågade svenskarna att de ville ha ett tiggeriförbud.

Men skulle ett tiggeriförbud lösa någonting? Knappast. Jag skulle dessutom vilja hävda att så länge det finns fattigdom i världen är det viktigt att den också finns här. Varför?

För det första påminner den synliga fattigdomen oss om att något är allvarligt fel i världen och i Sverige. Något har gått snett när klyftorna är så stora, när många lever obekymrade liv med jobbskatteavdrag och Thailandssemestrar, medan and­ra – i samma stad – bor i bilar och försörjer sig genom tiggeri. Det obehag vi känner varje gång vi möter en tiggares blick är en fullständigt berättigad känsla. Men det är inte våra obehagskänslor som är problemet, det är klyftorna och fattigdomen.

För det andra påminner oss den synliga fattigdomen om att de politiska systemen är tandlösa när det kommer till denna fattigdom. För de EU-migrerande romerna finns inga sociala välfärdssystem att lita till, varken i Sverige eller någon annanstans. Ingen ansvarar för att deras mänskliga rättigheter tillvaratas eller att barnkonventionen efterlevs för deras barn.

När Stefan Löfven valdes till partiordförande för Social­demokraterna för ett år sedan återkom han i sitt installationstal ständigt till bilden av Sverige som en ”familj”.

Det är tyvärr mer än tydligt att dessa EU-migranter inte tillhör den svenska ”familjen”. Vi behöver ställa krav på en bättre politisk ordning i Europa och världen, en ordning som också kan ge romer från Östeuropa rätt till ett värdigt liv.

För det tredje påminner tiggarnas utsträckta händer oss om att vi har ett ansvar att ta vara på vår broder och syster. Själva har vi blivit så vana vid att alltid kunna hänvisa människor i utsatthet till välfärdsstaten.

Är man sjuk, arbetslös eller hemlös ska det finnas ett socialt skyddsnät som åtminstone hjälpligt ska kunna ge varje svensk medborgare någon form av grundtrygghet. Men tiggaren som sträcker ut sina händer har bara dig och mig. Ingen annan. Detta ställer krav på oss och vår medmänsklighet, vad gör vi med det ansvaret?

När Gud skapade människan la han ner det allra bästa i varje människa, likheten med sig själv. Ser vi denna likhet i tiggaren på gatan? Agerar vi utifrån den likheten?

Det är kanske dags att vi som kristenhet nu vaknar upp och tar fajten mot främlingsfientligheten och antiziganismen. När folk ropar på tiggeriförbud – protestera! När myndigheter vill riva tältläger – demonstrera! Som kristna har vi ett stolt arv att försvara när det kommer till att kämpa för mänsklig värdighet.

Genom århundradena har vi varit med och slagits mot slaveri, rasism och inhuman flyktingpolitik. Nu är det dags att vi också tar strid för de EU-migranter som vill söka ett bättre liv i vårt land. Vi tror på en Gud som skapade varje människa till sin avbild.

Den tron förpliktigar.

Emil Mattsson, direktor för Göteborgs räddnings­mission

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Premium