Kan 2014 bli vändpunktens år?

Är det allvar så behöver det också förkunnas allvarliga budskap som leder till omvändelse och bättring.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

EFS-missionsföreståndaren Stefan Holmström skrev en tänkvärd debattartikel i Dagen (27/12). Det handlade om kristendomens framtid i vårt land. Man kan tala om kris med stora bokstäver.

Har vi öppna ögon ser vi att det har glesnat betänkligt i kyrkornas bänkrader över lag. Vill vi sedan ta del av statistik, visar den att i snitt läggs en församling ner varje vecka. Det är den verklighet vi behöver konfronteras med.

Vad är orsaken till att vi har kommit till den punkt där vi nu befinner oss? Man kan nog säga så här: Det är inte så att de troende plötsligt har börjat leva i uppenbara synder, det är nog snarare så att man inte lever sina liv för Gud.

Att leva sitt liv för Gud, det innebär att Gud har första platsen i livet. Det handlar om prioritering!

Om andra saker kommer före Gud i våra liv, innebär det också att det kommer att återspeglas i församlingarna. Väljer vi att på vår lediga tid förlägga den på andra intressen, hobbies, sportutövning, ja, hur mycket som helst kan nämnas som drar intresset till sig.

Det medför att tiden för att odla gudsgemenskap och församlingsgemenskap krymper till det minimala eller inget alls. I stort sett är söndagsförmiddagens gudstjänst nästan den enda samling som kan hållas på grund av dålig uppslutning.

Allt får konsekvenser, både för den enskilde och för församlingarna i stort. Resultatet av det, är det som vi nu konfronteras med.

Det är inte enbart så att det berör den generation som nu skulle vara aktiva i församlingarna, det får konsekvenser för barnen som växer upp. Ser dessa att föräldragenerationen inte prioriterar församlingsgemenskapen, kommer de att tolka det som att det inte är något som verkar vara viktigt, och så kommer inte heller de att välja den vägen. Vi har inte bara ansvar för våra egna liv, utan också för barn och den uppväxande generationen.

År 2004 besökte David Wilkerson Stockholm. Han fick då ett profetiskt tilltal till svensk kristenhet som sammanfattades i ordet ”apati”. Tilltalet var att apati hade drabbat de kristna i Sverige. Efter att dessa år har gått sedan dess, har ingen förbättring skett, snarare har apatin tilltagit. Nu behöver vi belysa detta igen.

Naturligtvis är budskapet som går ut från talarstolarna avgörande om en förändring ska komma till stånd. Holmström skrev i sitt inlägg: ”Låt oss inför det nya året se verkligheten i vitögat, det är allvar.”

Är det allvar så behöver det också förkunnas allvarliga budskap som leder till omvändelse och bättring. Den andliga ytlighetens tid måste komma till sitt slut. Lättsamma proklamationer om att allt är väl och att inget behöver göras, kommer att leda till fortsatt marginalisering av den kristna tron och församlingars upphörande.

Det finns något tilltalande i att möta utmanande kristna budskap, det finns en dragningskraft i att leva i ett lärjungaskap som en Jesu efterföljare. Samtidigt finns en trötthet på andlig ytlighet, men en radikalare och en utmanande förkunnelse kan locka tillbaka åhörare. Förkunnelsen är avgörande för kristnas liv och församlingars tillstånd.

Nu är det upp till oss om vi vill se en förändring under 2014. Ska det bli ett förlorat år, eller det år då en vändpunkt kom?

Holger Nilsson, Redaktör, tidskriften Flammor

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Premium Foto: Natanael Gindemo
Foto: Natanael Gindemo
Premium Foto: Johan Nilsson/TT
Foto: Johan Nilsson/TT