Debatt

KD: Fortsatt ambitiöst bistånd

Låt oss fortsätta med en generös biståndspolitik, för att hjälpa de som flytt till sina grannländer eller är flyktingar i sitt eget land. Det skriver Ebba Busch Thor och Sofia Damm från Kristdemokraterna.

Världen står nu mitt uppe i den största humanitära katastrofen på många decennier. Fler medmänniskor än under andra världskriget är nu på flykt, undan vedervärdig terror, förföljelse och de mest fasans­fulla övergrepp i sina hemländer.

Sverige ska ge en fristad till människor som flyr det brutala våldet. Men lika angeläget är det att fortsätta med en generös biståndspolitik, för att hjälpa de som flytt till sina grannländer eller är flyktingar i sitt eget land. Och framför allt, för att b­idra till en utveckling med minskad risk för krig och mänskligt lidande i framtiden.

Kristdemokraterna har alltid kämpat för en ambitiös b­iståndspolitik. Många länder har hjälpts och hjälps tack vare det svenska biståndet. I utvecklingssamarbetet med världens fattiga länder bör det främsta syftet vara att uppnå mänskliga rättigheter och bygga demokratiska institutioner. På den vägen kan fungerande samhällen byggas och mänskliga katastrofer undvikas.

I rådande världsläge behöver Sveriges och andra länders b­istånd nu möta de kraftigt ökad­e och akuta humanitära behoven. FN:s flyktingkommissariat UNHCR och världslivsmedelsprogrammet WFP har aviserat att de saknar de medel som krävs för att tillgodose de mest basala behoven för människor på flykt. Detta är inte a­cceptabelt. Hjälp till överlevnad, tak över huvudet, mat och värme till de som flytt måste alltid vara första prioritet.

Att människor som befunnit sig 4–5 år i flyktingläger i S­yriens grannländer nu ger upp hoppet om att snart kunna återvända hem, och i stället flyr v­idare till Europa är förståeligt. Flyktingar har i dessa länder inte rätt att arbeta och barn och ungas utbildningsmöjligheter är små.

Länderna runt Syrien har t­agit emot syriska flyktingar i stor skala sedan 2011 och mäktar inte med att erbjuda en värdig och självständig tillvaro.

Om en hel generation av flyktingbarn växer upp utan skolgång är det en inskränkning i de mänskliga rättigheterna för vart och ett av de barnen. Det skulle också få enorma konsekvenser för regionens utveckling på längre sikt.

Biståndsbehoven i världen är större än på länge, och det är därför varken rimligt eller strategiskt av regeringen att i detta läge planera tidernas högsta a­vräkningar från biståndsbudgeten för att finansiera flyktingmottagande i Sverige. Detta p­arallellt med att kostnaderna för svenska utlandsmyndig­heter skenar och når den högsta nivån någonsin.

Att miljöpartiet, som bistånds­ministern tillhör, g­enom åren hört till de allra mest högljudda kritikerna när tidigare regeringar använt a­vräkningsmodellen på ett mer måttfullt sätt, gör det hela än mer anmärkningsvärt. Att kraftfullt skära i biståndet är inget annat än kontraproduktivt, och leder till att fler människor än i dag kommer att ge sig iväg på livsfarliga resor i hopp om att kunna skapa en dräglig tillvaro och en framtid någon annanstans.

Sverige som land har ett moraliskt ansvar att hjälpa medmänniskor som är i nöd. Vi ska göra allt som står i vår makt för att hjälpa så många som möjligt av dem som lämnat allt och gett sig av på den farliga resan till Europa.

Men Sverige måste också klar­a av att hålla fast vid vår långa tradition av aktivt utvecklingsarbete. Bara så kan vi göra livet bättre för världens många utsatta, också på längre sikt.

Regeringen behöver nu presentera en långsiktigt hållbar plan för hur flyktingmottagandet ska finansieras utan att e­skalera de problem som redan i dag finns i biståndsmottagarländerna.

Ebba Busch Thor (KD),  partiledare.

Sofia Damm (KD), biståndspolitisk talesperson.

Fler artiklar för dig

Mer i samma ämne

Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar