Kjell Björk: Musiken i kyrkan behöver mer variation

Vi ska inte säga nej till lovsången, men däremot bredda utbudet och ta till vara vår mångfasetterade sångskatt, skriver Kjell Björk.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Sången och musiken med dess skilda harmonier och uttryckssätt slår an själens olika strängar. Människans själs­förmögenheter innehåller just förmågan att beröras av olika stämningslägen, som glädje, sorg och längtan, genom sången och musiken.

Det finns sådant som den talade texten, till exempel en predikan, inte kan åstadkomma. Ett konstnärligt uttryck i text och melodi kan däremot nå in i själens djupaste skikt, hjärtats allra innersta rum.

Här har sången med dess varierande nyanser av tonlägen många gånger varit ett avgörande verktyg att gestalta evangeliet i kyrkans värld. Naturligtvis i varierande former i de olika kyrkotraditionerna. Många kan vittna om hur en sång med ett förkunnande eller berättande innehåll varit dörröppnaren till en avgörelse. Det gamla uttrycket ”hjärtats nyckel heter sång” gäller också i nutid.

Nyansen i skapelsen är ett utryck för Guds väsen. Nyansen i Bibelns värld likaså. Så kan vi uppfatta de otaliga nyanser som förekommer i sångens och musikens värld, där de olika sång- och musikskaparna genom århundraden har gestaltat Guds väsen, där texterna beskriver och berättar vem Gud är.

Ingen tvekan – den varierande och mångfasetterade sångskatten med förkunnande och berättande innehåll har bidragit till att format vår teologi och vår Gudsbild.

Vi konstaterar också att sången och musiken, inte minst i frikyrkans sammanhang, varit ett redskap att nå utanför kyrkorna. Medier som tv och radio har bidragit till exponeringen och framgången. Ofta har det varit sången och musiken som dragit människor till våra gudstjänster. Den i många kyrkor mer introverta lovsånggenren med dess interna språkbruk som kan uppfattas som ”fikonspråk” av de icke kyrkvana, har inte samma möjlighet att nå nutidsmänniskan men har naturligtvis betydelse som uppbyggelse för redan vunna och har sin plats i rätt kontext.

Nej – det handlar inte om att vända tillbaka till ett ”gammaldags” sång- och musikuttryck, även om det tyvärr förekommer respektlösa och ibland föraktfulla uttalanden om ett ”äldre” utbud och en ovärderlig sångskatt. Det handlar om att bredda sång- och musikutbudet med ett tillgängligt språk. Gammalt eller nytt är av underordnad betydelse!

Nej – det handlar heller inte om att säga nej till lovsången som är både biblisk och välbehövlig i rätt sammanhang. Det handlar om att bredda utbudet . Lovsång är för övrigt inget nytt fenomen. Den har alltid förekommit – men i rätt sammanhang.

Hur motiverar vi den dominans lovsångsgenren har fått i många församlingar i offentliga gudstjänster och som med all tydlighet har placerat andra stilarter och ett sång- och musikkapital utanför?

Varför ser vi i dag inte samma värde i att använda oss av det verktyg som onekligen genom århundraden har varit till oanad välsignelse och ofta varit banbrytande för evangeliets framgång, det vill säga den förkunnande och berättande sången?

Är det möjligt att föra en seriös, respektfull och saklig dialog i en icke oväsentlig fråga utan att fastna i fördomar, nostalgi och känslomässiga och prestigefyllda argument som ofta leder till polariseringar och spänningar i många av våra församlingar?

Vi har ett ansvar att bredda och forma vår sång- och musikkultur och inte fastna i ett alltför smalt utbud, och ta vara på den potential av sång- och musikförmågor som i dag inte får den plats de är värda.

Variation och bredd kan inte vara fel!

Kjell Björk, Stockholm

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (82%)
  • Nej (13%)
  • Vet inte (5%)

346 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Premium
Foto: Leif R Jansson / TT