Kom ut ur garderoben, Sveriges kristna!

Har du tänt en lampa någon gång? Så klart du har, det har väl nästan alla gjort. Har du använt salt någon gång? Lika självklart där, visst har du använt salt. Vi tänder en lampa eftersom vi vill att ljuset ska skingra mörkret, vi använder salt för att smaksätta maten.

Varför frågar jag om så självklara saker? Ja, är de verkligen så självklara? I årtionden har kristna i Sverige blivit ifrågasatta på just den här punkten. När andra i vårt samhälle har uppmuntrats att ”komma ur garderoben” så har just kristna i vårt land uppmanats att ”gå in i garderoben”. Vore vi riktigt förnuftiga skulle vi välja den innersta garderoben på vinden så att ingen av misstag råkade öppna just den garderoben.

Men, så här i Mello-tider; "Sverige, vi har ett resultat!" Garderoben är full. Ja, den är faktiskt överfull, det ryms inte en enda liten kristen där ytterligare.

Professorer, läkare, jurister och så vi andra vanliga ”Ali Svenssons” som vill syssla med den ”intelligensbefriade” sysselsättningen att ge uttryck för vår kristna tro, kan väl möjligen få göra det om vi inte har bättre vetande. Men då får det hållas helt privat, det får absolut inte påverka samhället. Just därför är den där garderoben på vinden att rekommendera. Men den är ju full.

Hur intelligent är det egentligen att säga till en lampa att du får vara tänd, men du får inte lysa upp i mörkret? Eller till salt att du får finnas i maten, men du får inte ge någon smak?

Att min skolklass för 40 år sedan skulle ha skolavslutning i kyrkan var absolut ingen fråga, inte heller att vi skulle kunna sjunga psalmer ur psalmboken eller att prästen skulle medverka, och till och med få med något ord om Gud.

I dagens nervösa Sverige har detta i den ”saliga toleransens namn” blivit näst intill omöjligt. Prästen och psalmboken har vi sedan länge förpassat till garderoben, möjligen kan vi använda kyrkan som något slags stämningshöjare.

Och barnmorskor som av samvetsskäl inte vill medverka i aborter, hur kunde en sådan märklig ”typ” bli till i dagens upplysta Sverige? För att inte tala om religiösa friskolor, kan vi tillåta sådant? Självklart ska vi inte ha skolor där barn radikaliseras. Om det kan finnas sådana tendenser får vi ju ta itu med det problemet.

Här förväntar jag mig faktiskt att politiker och myndigheter i vårt land har den intellektuella förmågan och anständigheten att inte kasta ut barnet med badvattnet i ett enda stort penndrag riktat mot samtliga så kallade religiösa friskolor.

Kära älskade Sverige. Du är ett kristet land och du ska förbli ett kristet land. Vänj dig vid att salt avger smak, att ljus lyse­ upp i mörkret. Den kristna tron är inte något klädesplagg som man tar av och på under veckans­ olika dagar.

En läkare som går till kyrkan på söndagen för att ge uttryck för sin kristna tro kommer självklart att lysa och avge smak även på måndagen och veckans alla dagar. Detsamma gäller för busschaufförer, politiker, lärare, lokalvårdare, barnmorskor, skolelever.

Ja, var helst du hittar oss som har välkomnat Jesus Kristus som Frälsare och Herre i våra liv får du helt enkelt vänja dig vid att vi kommer att lysa upp i mörkret, vi kommer att avge smak. Det var just Jesus Kristus som sa till sina efterföljare: ”Ni är jordens salt. Ni är världens ljus, man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset”.

Och detta är absolut inget nytt för vårt land så du behöver inte alls bli rädd. Om du öppet och ärligt studerar vårt land och dess historia så kommer du, säkert med en viss förvåning, upptäcka att de värderingar som finns inom den kristna tron är det som vårt land till stora delar fortfarande är byggt på.

Tittar du på historiken bakom skolväsendet, tittar du på historiken bakom sjukvård och äldrevård kommer du att märka att område efter område i vårt samhälle hämtar sin start och källa i den kristna tron.

Tittar du på många av de så kallade folkrörelser som fortfarande kämpar så tappert på område efter område i vårt land kommer du att märka att många av dessa hämtar sin källa i den frikyrkoväckelse som drog över vårt land på 1800-talet.

Mycket av det som du och jag i dagens Sverige tar för givet vad gäller god samhällsservice har i många fall sina rötter just i den kristna tron. Men, årtionde efter årtionde så har vi kristna uppmanats att "gå in i garderoben" och "dumsnälla" som vi varit så har vi försökt att leta upp den innersta garderoben på vinden. Men – nu är den full!

Peter Jonasson­, officer i Frälsningsarmén