Konspirationstänk kring yoga

Vårdhem drivna av intressegrupper är en sak, men konspirationer kring andras verksamheter skapar problem i ett mångkulturellt Sverige. Det skriver Anders Lundberg i en replik till Linda Berglings debattartikel om yoga.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Pastor Linda Bergling efterlyser andliga varudeklarationer. Främst vänder hon sig mot ett okritiskt användande av yoga och mindfulness i skolan, men också inom vård och omsorg i en bredare bemärkelse. Bergling påpekar att yoga har sina rötter i hinduismen, och att mindfulness stammar ur buddhismen.

Bergling vill att myndigheter och allmänhet ska få kännedom om mindfulness och yogans religiösa historia. Tanken är, att det ska bli legitimt också med kristna inslag i vården. Linda Bergling själv leder ett HVB-hem där förbön ingår i behandlingen.

Gott så. Men jag är konfunderad, eftersom mycket förblir osagt. Bergling talar genomgående om ”andlig varudeklaration”. Men: anser Linda Bergling att yoga och mindfulness är direkt farligt? På vilket sätt i så fall? Finns det fler tekniker eller metoder som är suspekta, eller möjligen farliga, och i så fall vilka?

Och på vilket sätt vill hon utöva kristendom i vården? Menar hon att förbön eller sång- och dansstunder har en hälsofrämjande effekt? Menar hon att umgänget med andra kristna har en inverkan på det psykiska välbefinnandet? Eller menar hon att sjukdomar, till exempel depressioner av olika slag, kan botas med hjälp av andeutdrivning?

I anslutning till Jesusmanifestationen i maj hölls ett seminarium där Linda Bergling och hennes HVB-hem stod i fokus, och där ytterligare några personer deltog som tycks ingå i den ledande kretsen kring Berglings HVB-hem (för en inspelning av seminariet se play.arken.com).

Här deltog Gertrud Storsjö, pensionerad frälsningssoldat som skrivit om buddhism utifrån sina resor i Asien, och som låtit sig omskrivas som starkt kritisk till grundskolans sexualundervisning.

Här deltog Maria Christensen, landstingskuratorn som menar sig ha skrivit en utvärdering som ger evidens åt förbön som behandlingsmetod.

Här var även en finsk ungdomspsykiater med, Mikaela Blomqvist-Lyytikäinen, som tidigare har skrivit en bok om sina erfarenheter av att möta satanister, djävulsdyrkare och häxor.

Seminariet hölls samman av Siewert Öholm, för allmänheten mest känd som tv-mannen som varnade för hårdrocken. Ytterligare några deltog, en undersköterska, en docent och överläkare, samt en legitimerad psykolog.

Genomgående försöker Öholm att skapa vetenskaplig legitimitet åt seminariet. Christensen framhålls som en ”kurator med forskningserfarenhet”. Storsjö åter, får beteckningen ”vetenskapskvinna”. Så vitt jag kan förstå är deras vetenskapliga kompetens i bästa fall mycket ringa. Detta om något är i så fall falsk varudeklaration.

Under seminariet framkommer en stark kritik av både kognitiv beteendeterapi och dialektisk beteendeterapi (två mycket etablerade terapiformer), något som Öholm senare i Kungsträdgården framhåller som en omvälvande insikt.

Under seminariet hävdar Öholm att kristendom är utsatt för en komplott. Det har de sista 5-10 åren funnits en ”fullständigt accelererande antihållning till kristen tro men inte till någon annan religiös föreställning, som man hävdar skulle kunna ha en betydelse för vård”. Han hävdar att seminariet ger ”en verklighetsbeskrivning, och ni ser att det är en mobbningssituation”.

Christensen hävdar att ”alla de andra (…) håller på med hokus pokus och mumbo jumbo… vilket de gör i hemlighet”.

Storsjö säger om mindfulness: ”Vad är rötterna till dessa terapier? ... Hur ser konsekvenserna ut i de länder där det här finns? Vi behöver bara åka en bit in i Nepal, Tibet, så ser du resultatet av det. Vi vill inte ha det här i Sverige”.

Sant: Linda Bergling kan inte lastas för vad hennes vänner säger. Men jag för min del hör varningsklockorna ringa. Seminariet visar på en upptagenhet med ockultism, ett konspirationstänkande, en mycket tveksam vetenskapssyn, samt en tendens åt det kulturelitistiska hållet, det vill säga något i stil med att ”Åt svenskarna svensk religion och svensk kultur!”

Det är en sak att intressegrupper startar vårdhem för sina egna. Här kan folk känna igen sig och vara trygga i att de lever i en överskådlig och hanterlig värld. Olika kristna samfund, liksom muslimer och buddhister, kan då erbjuda dagis för sina små, äldreboende för sina gamla, och behandlingshem för sina sjuka.

Men varken konspirationstänkande, upptagenhet med ockultism, eller märkliga anspråk på vetenskaplighet betjänar Berglings HVB-hem.

Vidare är Sverige mångfaldigt, och det vore klokt att räkna med att det kommer att förbli så. Något ursprungligt Sverige, med en ren ”svensk” religiositet eller en ren ”svensk” kultur, bör vi inte förvänta oss. Snarare bör vi frukta försöken att skapa ett sådant samhälle.

Anders Lundberg, doktor i sociologi, Linnéuniversitetet

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Premium Jan Korpegård.
Foto: Albin Larsson
Foto: Albin Larsson