Debatt

Krafttag mot svenskt IS-stöd

De svenska ungdomar som sympatiserar med IS måste få veta att de stöder terrorister som bland annat kall blodigt dödar barn. Det skriver Nuri Kino.

Den 29 oktober kunde vi läsa i Göteborgsposten om en alarmerande utveckling i Sverige. I en undersökning som gjorts i två av Göteborgs yttre stadsdelar sympatiserar mer än var tionde­ elev med terroristgrupper som den så kallade Islamiska staten (IS).

1 200 elever deltog i undersökningen. Majoriteten identifierar sig som muslimer, 40 procent som kristna och två procent som icke-troende. Merparten har utlandsfödda föräldrar. Det är alltså långt fler än var tionde elev som identifierar sig som muslimer och sympatiserar med IS.

Det är totalt obegripligt, inte minst utifrån vad som hänt de senaste veckorna.

Den 23 oktober hade offensiven mot IS i Mosul och dess närområden börjat och min telefon gick varm. Det ryktades att assyriska/kaldeiska/syrianska städer som Qarakosh, Bartelle och mindre byar vars befolkningar flytt från folkmordet hade blivit befriade. Jag ringde en av mina kontakter i Irak, hon sade att det fortfarande fanns "snipers", krypskyttar, på taken. I nästa samtal med en irakisk aktivist hörde jag män skrika hysteriskt "bär honom, bär honom" – en milisman hade gått på en mina.

En präst gick på vägen i sin by medan jag hade honom i luren. IS hade minerat hela området, till och med barnvagnarna. De hade förstört allt på deras väg ut, hus, kyrkor och till och med moskéer. De hade slitit sönder husägarnas kläder och stulit allt de kommit över. Vad hände med jihad, det ”heliga kriget” mot otrogna som de brukar stoltsera med? Varför blir vi då vittnen till vandalism och stöld?

Den 25 oktober, två dagar efter att prästen gått tillbaka till sin by, skrev tre europeiska politiker till internationella­ brottmålsdomstolen, ICC, Europaparlamentarikern­ Lars Adaktusson (KD) den brittiske parlamentarikern Lord Alton of Liverpool, och en holländsk parlamentariker, Pieter Omtzigt­. De har bett ICC:s chefsåklagare Fatou Bensouda att påbörja utredningar av terroristers krigsbrott och brott mot mänskligheten. Brevet till Bensouda är även undertecknat av Ewelina Ochab, juridisk expert hos frivilligorganisationen ADF-International och författare av boken Never Again. Boken tar upp vilka åtgärder som krävs för att terroristerna ska kunna ställas inför rätta.

IS skryter om krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord på sina sociala medier och i sina tidskrifter, det bör därför vara "enkelt" att utreda och åtala terroristerna.

Den 27 oktober röstade Europaparlamentet­ för en resolution om självstyre för ovan nämnda folkgrupper i norra Irak. En överväldigande majoritet av parlamentet röstade för. Resolutionen är inte bindande men beslutet bidrar till att bygga upp en opinion, ett momentum, för rätt till självstyre. Den är också ännu en påminnelse om IS övergrepp mot mänskligheten.

Veckan innan var jag i Bryssel för att bevaka arbetet med resolutionen. Jag träffade bland annat en engelsk researcher som har varit inblandad i kartläggningen av brittiska ISIS-medlemmarna. Han visade på dokument om ISIS som den tyska underrättelsetjänsten hade kommit över.

I början av mars bad en annan journalist mig att titta på delar av registret, formulär från intervjuer med jihadister som rekryterats och anlänt till ISIS-kontrollerat område.

ISIS ledare intervjuar rekryter, blivande medlemmar, om deras riktiga namn, det falska namnet, erfarenhet av jihad, om de dödat tidigare, utbildning i krigsföring, i så fall vilka länder de har den ifrån, utbildning i övrigt.

De vill också veta var och när rekryten föddes, vilket land föräldrarna är födda i och vilket land han/hon bodde i och har medborgarskap i. Rekryterna får också frågor om namn på den som har rekryterat dem, ankomstdatum till Syrien, rutten, tillhörigheter och telefonnummer till familjemedlemmar om rekryten skulle bli martyr.

Journalisten berättade att tysk, brittisk och amerikansk underrättelsetjänst har samarbetat om att kartlägga terrorister. Jag kan bara hoppas att Säpo också har anslutit sig och att någon av de större svenska redaktionerna har kommit över materialet och kartlägger svenskarna i det.

Det här är vad som måste göras i Sverige nu för att råda bot på situationen som bland annat avslöjades i Göteborgsundersökningen:

IS-medlemmar, vare sig de är hemvändande eller boende, måste utredas. Ungdomar i Göteborg måste bli varse IS rätta natur och inte vad IS själva via sociala medier har lurat i dem.

De måste få veta att de sympatiserar med terrorister som kallblodigt dödar barn, säljer barn på sexmarknader, gruppvåldtar barn, slänger homosexuella från skyskrapor, skär huvuden av icke-muslimer och fyller hela tunnlar med lik av muslimer som inte håller med dem om deras tolkning av islam. Lokalt i Göteborg borde vuxna, lärare och imamer fortsätta med att informera om IS i skolor och moskéer.

Offren för IS folkmord borde också få vittna inför alla elever, direkt i skolor och moskéer. IS-sympatisörerna här är inga hjältar, de är inga förebilder, de är avskräckande brottslingar.

Även Sveriges regering borde vara drivande i frågan, hjälpa Adaktusson och de andra att övertala ICC.

Nuri Kino, författare, journalist och grundare av organisationen A Demand For Action (ADFA) som jobbar för skydd av minoriteter i Irak och Syrien

Läs mer: Alla krönikor av Nuri Kino.

Fler artiklar för dig