Kristen kallelse att påverka samhället

I C.S. Lewis klassiker "Från helvetets brevskola" varnar den erfarne djävulen Tumskruv sin brorson Malört för att låta sin "patients" kristna tro spilla över i samhällsengagemanget. "Förvisso önskar vi inte att människorna skall låta det gå därhän, att deras religion gör intrång på området för deras politiska liv, ty åvägabringandet av någonting som ens tillnärmelsevis liknade ett rättfärdigt samhälle skulle vara en katastrof."

Oavsett skatt till kejsaren eller nationaldagsfirande har kristnas relation till staten och samhället alltid varit ett aktuellt ämne, nu senast i en undersökning från Svenska kyrkan om att 60 procent av svenskarna inte tycker att religiösa samfund ska ägna sig åt lobbyism (Dagen 23/6). Ämnet berördes även i samband med sommarens konferenser.

På Torpkonferensen belyste EFK:s missionsdirektor Anders Blåberg den kristnes roll i samhället. Under Almedalsveckan är vi dessutom ett flertal kristna aktörer på plats i Visby bland politiker och opinionsbildare.

Kyrkohistoriskt togs riktlinjer upp i till exempel Justinus Martyrens utförliga försvarsskrift om att kristna är bättre medborgare, på grund av deras religiösa plikt att lyda lagen, hedra kejsaren, vara rättvisa och leva fredligt. Liknande argumentation återkommer i Augustinus storslagna verk "Guds stad". Enligt honom är kristna förpliktade av sitt jordiska medborgarskap att främja det gemensamma goda - till och med i det politiska livet.

Även i våra dagar behövs riktlinjer för ett kristet perspektiv på samhällsengagemang och politik. Inte minst i ett samhälle med växande beröringsskräck för religion idet offentliga.

Svenska Evangeliska Alliansen vill vara en tydlig kristen röst i samhällsdebatten och arbetar för ett öppet och fritt samhälle, där många röster får bidra på lika villkor. Under vårens European Leadership Forum, som samlade över 500 kristna ledare från hela Europa, tecknade samhällskritikern Os Guinness konturerna kring detta;

Kristna har att arbeta för ett samhälle där alla har rätt att göra sin röst hörd - oavsett livsåskådning. Inte ett samhälle där religionen antingen förpassas till den privata sfären eller blir styrande på bekostnad av enskildas samvetsfrihet.

Ett kristet perspektiv på politik innebär därför varken påtvingandet av en viss tro eller förbjudandet av en viss tro. Inte heller kan ett kristet perspektiv vara att statsstyrning är i sig något ont och därmed under djävulens domän. "Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa", skriver Paulus till församlingen i Rom, fullt medveten om att kejsaren inte alls är kristen. Petrus uppmanar kristna i sitt första brev att underordna sig varje myndighet.

Bibeln beskriver i stället idén om staten som en gåva från Gud - inte djävulen. Samtidigt tar Bibeln inte ställning till om statsskicket bör vara monarki eller republik, så länge statsskicket inte tar Guds plats eller inkräktar på kyrkans område. En princip som inom katolsk sociallära vidareutvecklades i tanken om subsidiaritet.

Men kristnas uppgift är att sprida evangeliet, kanske någon invänder. Jovisst, evangeliet innebär främst syndernas förlåtelse och förvandlade hjärtan. Men det är inte Guds enda tillvägagångssätt att motverka ondskan. Paulus preciserar detta när han förklarar för de romerska kristna att Gud har instiftat överheten för att straffa den som gör det onda.

Som kristna är vi kallade att leva i världen, inte av den. Utan som representanter för en annan värld. Kristet samhällsengagemang behöver därför riktlinjer. Och Lewis' allegori ovan ger en fingervisning om vems intressen som gynnas, utifall kristna skulle fly den politiska arenan.

Debatt