Debatt

Därför är det rätt med digital nattvard

Rätt hanterad kan en digital nattvard snarare fördjupa förståelsen av den kristna gemenskapen och de troendes samhörighet i försoningen, skriver tre debattörer.

Nattvarden är en av de mångtydiga handlingar som församlingen fått att leva i och av. Elva präster skriver i en debattartikel om sin oro att nattvardens innebörd ska urholkas, (Dagen 26/5). Vi uppfattar att deras oro främst riktas mot hur nattvarden hanteras i sammanhang som har en så kallad symbolisk nattvardsförståelse. Vi vill gärna komplettera deras beskrivning av nattvarden och visa på djupen i en symbolisk syn på nattvarden.

De som har en symbolisk nattvardssyn skulle själva knappast beskriva den som enbart symbolisk, som om en symbol vore något oviktigt eller vagt. Prova bränna valfri nationsflagga och se om du kommer undan med att "det är ju bara en symbol". Symbolen får sin kraft av det den symboliserar. Att delta i en symbolisk handling är att bli delaktig i vad den symboliserar. Ett sakrament kan definieras som ett synligt tecken som förmedlar en osynlig nåd. För oss som har en symbolisk nattvardssyn ligger betoningen inte på det synliga tecknet eller formen för handlingen utan på den verklighet som symbolen symboliserar och på erfarenheten av nåden.

Denna betoning förstärks av betoningen på Andens närvaro i måltiden. Det är Anden som gör måltiden till mer än en form. Andens kraft ger liv. På samma sätt som Anden svävade över vattnet i skapelsens morgon och som Anden kom över Maria, så kommer Anden över nattvardens gåvor så att de blir levande och kan förmedla kraft och nåd. Det är aldrig människans handlande som är det viktiga, det är Gud själv som handlar i nattvarden.

Vidare menar vi som har en symbolisk nattvardssyn med Paulus (1 Kor 10) att brödet och vinet ger oss gemenskap med Jesus själv. Med den gamla översättningens ord blir vi genom firandet av nattvarden delaktiga i Kristus.

Läs också Digitalt nattvardsfirande: Så tycker de olika frikyrkosamfunden


För den som intresserar sig för etiketter på olika sätt att se på nattvarden, kan det här vara på sin plats att notera att man inte enkelt kan skilja på å ena sidan ett symboliskt synsätt å andra sidan ett sakramentalt, det är snarare fråga om en skala. Pingströrelsen är teologiskt influerad av såväl baptismen som metodismen och har ofta en nattvardssyn som ligger nära den reformerta. Det är en symbolisk nattvardssyn med sakramentala drag som sällan begränsas till bara en minneshögtid. Minnet av Jesu död och uppståndelse återskapar försoningens verklighet vid varje nattvard och gör därför Kristus närvarande genom deltagarnas tro. Nattvardens mysterium ligger i att försoningen tydliggörs och tillgängliggörs. På denna punkt ligger de flesta nattvardsuppfattningar nära varandra. Skillnaden mellan olika traditioners syn ligger snarare i på vilket sätt Kristus är närvarande och vilka former som krävs för Hans närvaro.

Att även ett mer symboliskt synsätt kan ha tydliga sakramentala drag riskerar att skymmas genom en alltför snäv etikett. Om vi talar om sakramentalitet i vid bemärkelse, där något yttre och synligt gestaltar något inre och andligt, är det inte alls något främmande för de frikyrkliga traditionerna och verkligen inte något som ska ses som förbehållet de historiska kyrkorna. Här kan nämnas bruket i vissa kyrkor att tvätta varandras fötter, användandet av bönedukar, smörjande med olja eller en så enkel handling som att räcka upp sin hand för att ta emot Jesus.

På senare tid har det blivit vanligt med så kallade bönehandlingar där man får möjlighet att uttrycka sin bön med en fysisk handling som att lämna en sten vid korset eller skriva sin bön på en vägg. Det påtagliga och konkreta fyller en viktig funktion i det andliga livet.

Under den pågående pandemin har detta behov blivit tydligt och många kyrkor har varit måna om att möta det. Flera Pingstförsamlingar, Hillsong är en av dem, har firat nattvard på nätet och fått en del uppmärksamhet för detta. Kanske är någon förvånad över att en pingstförsamling är så angelägen om att kunna fira nattvard, men i historiskt ljus är det inte överraskande. Den tidiga pingstväckelsen firade ofta nattvard åtminstone två gånger varje månad, i vissa sammanhang varje vecka. Lewi Pethrus talade sig varm för nattvardsfirandet: "Det behöves i vår tid en församling, som gång på gång kommer tillsammans och genom denna måltid säger till varandra: 'Jesus har dött för oss' och säger till de utomstående: 'Jesus har dött för oss alla'".

Församlingen kan sägas ha en sakramental dimension. Den är, som Kristi kropp, ett synligt tecken på Jesu påtagliga, levande och aktiva närvaro i världen. Frikyrkor med en kongregationalistisk utgångpunkt betonar de troendes gemenskap som det som konstituerar en församling. Därför måste det inte vara en vigd präst närvarande för att man ska kunna fira nattvard, det är de troendes gemenskap som är sammanhanget också för att fira nattvard. Även om församlingens normalläge är den fysiska gemenskapen på en och samma plats så är Kristi kropp inte begränsad i tid och rum. Rätt hanterad kan en digital nattvard snarare fördjupa förståelsen av den kristna gemenskapen och de troendes samhörighet i försoningen.

Johannes Magnusson, ordförande Pingst Utbildning

Ulrik Josefsson, verksamhetsledare Pingst Utbildning

Clas Newman, biträdande verksamhetsledare Pingst Utbildning

Fler artiklar för dig