Kristna värden hos Vänsterpartiet

Ur ett barns perspektiv var det något självklart att vi skulle dela rättvist på de resurser som finns. Och det var något som var lätt att hitta stöd för i Bibeln: Från Gamla testamentets profeters rikedomskritik till de mer konkreta förhållningssätten till pengar i Nya testamentet, och exempel på egendomsgemenskap i Apostla­gärningarna. Vi fick lära oss det i söndagsskolan genom sånger med texter som ”dela med dig utav allting som du har”.

Att hjälpa de utsatta, i Sverige eller i världen, flyktingar eller missbrukare och alkoholister, är något jag är uppväxt med. Ett socialt ansvarstagande som hade en självklar plats i kyrkan och i de kristnas vardag.

Men när det kom till politik och de stora strukturerna och systemen märkte jag snart att rikedomskritiken ofta lyste med sin frånvaro. Jag vet att vi är många inom svensk kristenhet som tycker det är självklart att vi omfördelar från rik till fattig, stöttar utsatta i samhället, förbjuder vapenexport, hjälper fattiga länder med bistånd. Vi vill se en rättvis världshandel, hjälpa flyktingar som flytt krig och förföljelse och självklart göra det allra yttersta för att rädda klimatet.

När jag ville engagera mig politiskt var det givet att hitta ett sammanhang där de åsikterna är självklara. Det sammanhanget fick jag först i Svenska kyrkans ungas globala arbetsgrupp och som aktiv i Kristna fredsrörelsen – ett engagemang som jag är mycket glad över. När jag engagerade mig partipolitiskt fanns det bara ett parti som drev den politik jag som kristen ville ha – Vänsterpartiet.

Många kristna i dagens Sverige är besvikna på det parti de tidigare har röstat på. De flesta partier har gått långt högerut, har en hårdare ton och flörtar öppet med ett rasistiskt parti. Jag tror att om man delar de värderingar jag skrev om tidigare så skulle man välja att rösta på Vänsterpartiet.

Samuel Skånberg, kommun- och riksdagskandidat för Vänsterpartiet, Haninge