Debatt

Kristnas politiska åsikter grundar sig sällan i Bibeln

Vi behöver bli en röst av ett annat folk rakt in i samhällsdebatten. Som visar på en annan verklighet och ett annat mål. Det har sällan behövts en profetisk röst så tydligt som i denna tid, skriver Emanuel Alenklint.

1 av 2

I en tid då den kristna rösten behövs mer än någonsin förr undrar jag om vi som kristna håller på att förlora förmågan att argumentera utifrån vår tro. Vi fokuserar ensidigt på några enstaka frågor och tror att vi tänker kristet bara för att vi har rätt "sakpolitik". I själva verket har vi förlorat förmågan att tänka kristet kring livet och framtiden.

Vi tror oss leva kristet men inser inte att vi ofta är långt mer sekulära än vi kunnat ana. Utifrån den kristna berättelsen behöver tron än en gång få bli argumentet som guidar våra liv.

I nya testamentet målas historien upp som ett timglas med Jesus i centrum. Hela Israels historia sammanfattas i hans liv och all kommande tid måste tolkas utifrån honom. Det var därför viktigt för evangeliernas författare att inte bara skriva ner teser om Gud, utan att berätta om Jesu liv.

Vi behöver berättelsen om Jesu liv för att förstå vem Gud är. Genom Jesus Kristus kliver den troende in i Guds historia och lär sig i relation till församlingen hur hon ska tolka sitt liv. I tron får man en ny kontext; beskrivningen av både dåtid och framtid ändras. På samma sätt som varje text i mötet med en ny kontext ändrar sin innebörd måste också en människa i mötet med tron förstå sig själv utifrån det nya sammanhang hon blivit del av.

Ryckt ur sitt sammanhang blir en biblisk text obegriplig. Den måste förstås i relation till den större berättelsen. Genom en lösryckt text kan man plädera för vad som är rätt och fel utan att förstå argumenten och resonemanget bakom slutsatsen och ändå hävda sig vara biblisk.

Detta är djupt problematiskt. Även om vi genom denna bristande exeges skulle komma fram till rätt slutsatser, vilket är bra, är det ändå långt mycket viktigare att förstå resonemanget bakom slutsatsen. Risken med denna praktik är annars att vi inte bara blir obegripliga för andra utan också för oss själva.

När två partier med vitt skilda ideologier kommer fram till samma ståndpunkt i en sakpolitisk fråga talar man ibland om en "ohelig allians". Detta begrepp har till exempel använts för att beskriva Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas gemensamma syn på EU och det svenska försvaret. Men få skulle på grund av detta förväxla partierna med varandra eller säga att de delar samhällsvision.

I mötet med troende är det många som vet vad de tycker. Men åsikterna är alltför sällan väl grundade i den större berättelsen om Gudsfolket och det kristna framtidshoppet. Min poäng är inte att man har fel åsikter utan att den kristna identiteten är så grund att man lätt förväxlar sann kristen tro med andra ideologier som delvis har samma ståndpunkter i vissa sakpolitiska frågor.

Jag säger inte att sakpolitik är oviktigt. Men om ett parti kommer fram till rätt slutsats men på fel grunder är grunderna och argumenten långt mycket viktigare än slutsatsen i sig. Av den anledningen är ideologi och vision viktigare än sakpolitik. Vi bör känna mer samhörighet med dem som använder sig av vår argumentation utan att komma fram till samma slutsats som vi än med dem som kommer fram till samma slutsats som vi utan att dela vår argumentation.

I ”On Fairy Stories” skrev JRR Tolkien att alla goda berättelser vittnar om den stora berättelsen: berättelsen om Jesus Kristus och Guds Folk. Världen har inte en skarp gräns mellan skapat och skapare. I stället vittnar skapelsen om skaparen och varje god historia bär vittne om den Gud som har hela historien i sin hand.

När vi inte hittar en uttalat kristen berättelse i samhällsdiskussionen är det för det första vår uppgift att se vilka av de sekulära berättelserna som tydligast bär spår av den stora berättelsen. För det andra är vi som kristna kallade till att peka på att det goda i dessa berättelser bäst kan förklaras inom ramen för den kristna tron.

Vi behöver bli en röst av ett annat folk rakt in i samhällsdebatten. Vi behöver bortom sakpolitik bli vittnen som visar på en annan verklighet. Likt en vägskylt som pekar mot dess mål. Min övertygelse är att det inte finns någon bättre modell för att förklara livet än den kristna berättelsen. Det gäller inte bara det kristna livet utan hela livet, allas liv. Att leva och förklara den berättelsen är församlingens djupaste kallelse.

Utifrån vår självförståelse behöver vi bli en profetisk röst, i denna tid, som vittnar om vår framtid. Det behövs nu mer än någonsin tidigare!

Emanuel Alenklint, föreståndare, Väsby Pingst

Fler artiklar för dig