Debatt

Kritiker har fel om KD:s sociala patos

De partikamrater har fel som försöker osynliggöra andra kristdemokraters sociala patos eller vårt partis mycket konkreta arbete för att ge stöd till den som behöver, skriver fyra KD-politiker.

Nyligen kunde man i Dagen (11/6) läsa fyra kristdemokrater från Örebro – Lennart Bondesson, Lars O Molin, Behcet Barsom och Urban Svensson – skriva att kristdemokratisk politik "ska stå på de svagas sida". Vidare skrev de fyra att de "ser med oro på hur kristdemokratiska företrädare förespråkar en mer 'borgerlig högerpolitik' där individens frihet går före solidaritet och förvaltarskap, vilket får sociala skillnader som följd".

När det gäller det senare är det förstås svårt att bemöta, eftersom skribenterna varken vill berätta vilka av våra partikamrater som tycker så eller hur det kommit till uttryck i faktisk politik. När det gäller det förstnämnda tycker vi att ett mer djupgående resonemang behövs.

Kristdemokraterna har under de gångna sju åren som regeringsparti kämpat för och genomdrivit sänkt skatt för pensionärer (tre gånger), höjt flerbarnstillägg, höjd grundnivå i föräldraförsäkringen, ökad kvalitet och valfrihet inom äldreomsorgen, avdrag för gåvor till ideell verksamhet och ett nytt vårdnadsbidrag. Bland annat. Och då har vi inte ens nämnt alla förbättringar inom sjukvården som Göran Hägglund genomdrivit som socialminister, varav den kanske allra främsta är halverandet av landets en gång så förlamande vårdköer. Väldigt mycket av detta har vi kristdemokrater genomdrivit, inte bara mot oppositionens vilja, utan även mot våra allianskamraters. Framgångarna har vunnits i tuffa och långa förhandlingar, genom envishet och engagemang.

Detta bara som en påminnelse till de partikamrater som försöker osynliggöra andra kristdemokraters sociala patos eller vårt partis mycket konkreta arbete för att stödja människor som behöver stöd.

Därmed inte sagt att stöd, hjälp och bidrag alltid måste vara rätt väg att gå. Vi tror inte att människor i längden kan vinna egenmakt och styrka utan att ta eget ansvar. Alla samhällsproblem kan inte lösas genom att politiker tar om hand eller ger presenter. Tvärtom. En ung människa på glid, som inte får lära sig vikten av vanligt hederligt vuxenansvar, kommer att få mycket svårt att hamna på rätt köl igen.

Den motsättning som skribenterna menar finns mellan att hjälpa utsatta och betona ansvar och plikt är enligt vår mening falsk. Ansvarsbiten är viktig, just eftersom solidaritet måste vara dubbelriktad. En tungt kriminell person kan vara (och är ofta) svag, i meningen ha en trasig livssituation med missbruk eller neurologiska funktionshinder i botten. Det innebär inte att samhället ska ha överseende med hans gärningar. Förmågan att ta både personligt och gemensamt ansvar är en av de saker som gör människan unik, och som utgör människovärdets etiska grund.

Skribenterna menar slutligen att Kristdemokraterna har förlorat väljare på att, underförstått, vara för hårda. Det märkliga med det påståendet är att de väljare vi tappat i första hand har gått till Moderaterna, det parti som mer än något annat är förknippat med socialförsäkringsreformerna.

Vi menar att kristdemokratins framtid ligger i att vara en tydlig kraft för socialt ansvar, med det personliga ansvaret som mål. Vi tror på de frivilliga och naturliga gemenskaperna. Staten och kommunerna är samhällets redskap. Människovärdet och familjen är dess grund. En kristdemokrati som glömmer bort detta kommer inte att kunna överleva. Dess allmänborgerliga väljare kommer att fortsätta flykten till moderaterna, samtidigt som dess argument enbart gynnar vänsterpartierna.

Vi menar att kristdemokratin, med sin ideologiska tradition och sakpolitiska meritlista, är värd ett mycket bättre öde.

Charlie Weimers (KD), Kommunalråd, Hammarö

Ebba Busch (KD), Kommunalråd, Uppsala

Peter Kullgren (KD), Kommunalråd, Karlstad

Andreas Carlson (KD), Riksdagsledamot, Mullsjö

Fler artiklar för dig