Debatt

Kvinnor är kallade att leda

Lyssnar vi bara på de vita männens berättelser blir vi fattiga, kraftlösa och dåliga på att sprida Guds rike, skriver Katarina Hedman och Sarah Grenholm i en replik.

Mikael Fälthammar tvinnar sin egen snubbeltråd när han påstår sig vara en kämpe för biblisk jämställdhet. Sedan vi startade Jesusfeministpodden har en ortodox präst blivit vår mest hängivna följare och största kritiker. I form av en strid ström kommentarer på sociala medier, blogginlägg och nu i en replik på vårt bidrag till genusdebatten (Dagen den 5 december) uttrycker han förakt mot feminismen och att den sanna jämställdheten i stället finns i den urkristna tron (Dagen den 21 december). Upprepade gånger under hösten har även Fälthammar anklagat oss för att vara dåliga ortodoxa, något vi som frikyrkliga protestanter aldrig i vår vildaste fantasi hade trott vi skulle kunna bli beskyllda för. Men variation förnöjer.

Läs mer: Radikalfeminism inget för kyrkan

Kärnan i Fälthammars kritik är att vi står för det världsliga och han för det kristna. Det han däremot undviker att nämna i sin appell för "urkristen jämställdhet" men som är av stor vikt för debatten är att han på sin privata blogg uttrycker åsikten att kvinnor över huvud taget inte ska ha ledarroller inom kyrkan utan att de är skapade till att tjäna i hemmen. Att inte nämna denna detalj i sin utläggning om den sanna jämställdheten är ett medvetet retoriskt drag – hans kvinnosyn är nämligen inte den som dominerar i dagens frikyrka. De flesta frikyrkoaktiva och i synnerhet ledare för de olika samfunden håller i stället med oss om att kvinnor är precis lika kallade som män att leda och att kvinnans plats inte endast är hemmet (Dagen den 16 december).

När Fälthammar målar upp sig själv som den kristne och oss som de världsliga försöker han ta billiga retoriska poäng som vid närmare analys helt förlorar sin kraft. Fälthammar är i våra ögon inte en trovärdig person att uttala sig om jämställdhet.

Läs mer: Frikyrkan har mycket att lära av radikalfeminismen

Den berättelse som dominerat kyrkans institutionella tid har formulerats av män. Kvinnan, den avvikande, har tystats och ur detta har traditionen om mannens neutralitet formats. När sedan världen reagerat och gått före i att ge kvinnor en röst konstaterar kyrkan att detta är “kulturellt” och går än starkare för det patriarkala narrativet om Gud. Kvinnan som berättar en annorlunda historia anklagas för att vara en världslig företrädare för ideologi snarare än kallad av Gud – kanske är denna upproriskhet rent av en rest av syndafallet? Men frågan är vad som egentligen representerar Guds rike. Borde inte korset innebära frihet även för henne?

Det är inte viktigt för oss att alla kallar sig feminister, för feminism har inget egenvärde. Det vi brinner för är att utrusta kyrkan till att på ett bättre sätt analysera inomkyrkliga maktstrukturer som håller tillbaka kvinnor och feminismen har i dagsläget de bästa verktygen. Den levda erfarenheten hos kvinnor och andra grupper som avviker från normen är oumbärlig för att förstå Kristi kropp på ett mer helhetligt sätt. Lyssnar vi bara på de historiska vinnarna och de vita männens berättelser om kyrkan blir vi fattiga, kraftlösa och dåliga på att sprida Guds rike. Inte för att vita män inte har samma värde som oss andra, utan just på grund av detta.

Läs mer: Alf B Svensson: Bemöt pojkar och flickor olika

Slutligen vill vi kommentera den delen där Fälthammar implicit hävdar att vi inte är vägledda av Anden. Att döma av responsen Jesusfeminist­podden fått är det uppenbart att vi har lyckats fånga upp folk som annars glider mellan fingrarna på många frikyrkor som inte klarat av att möta de frågor och tankar som många kristna har kring könsroller och maktstrukturer, och att vi i kraft av Guds kärlek får vara positiva förebilder för dessa. Vi når människor som inte Fälthammar når.

Vi förstår att det sticker i ögonen på en kvinnoprästmotståndare att Sarah är församlingsföreståndare eller att Katarina haft roller som inneburit andlig auktoritet över män, och att vi skamlöst fortsätter i dessa hjulspår när vi undervisar såväl kvinnor som män om det Gud har lagt på våra hjärtan. Hade vi följt Fälthammars "ledord för en sund urkristen kvinnlighet" skulle vi kanske haft den goda smaken att hålla oss borta från våra kall.

Katarina Hedman, Jesusfeministpodden

Sarah Grenholm, Jesusfeministpodden

Fler artiklar för dig