Debatt

Kyrkan behöver strategier för sina påverkanskampanjer

Kyrkan behöver fundera närmare kring en strategi för motstånd genom politiska påverkanskampanjer, skriver Henrik Frykberg och Lisa Westberg.

Nära 80 000 hade skrivit under Juluppropets namninsamling för en mer human migrationspolitik när den i februari överlämnades till regeringen.

Vi ser ännu inga tecken på att dessa krav från en samlad kristen opinion genom Sveriges kristna råd kommer att infrias.

Liknande aktioner genomförs med svårighet att få gehör. Har dessa aktioner då fel i sina krav? Då inte alla demokratins former för påverkan och motstånd är prövade än är det för tidigt att svara på den frågan.

Vi vill lyfta några perspektiv och lärdomar för ett medvetet, effektivt och strategiskt påverkansarbete. Att det finns politiska frågor där kyrkan borde vara aktiva med påverkansarbete - utan att hon för den skull blir partipolitisk - tar vi för givet.

Kommunikationsrevolutionen har lett till nya möjligheter för påverkan. Det går på ett k(l)ick att skicka in en namn­underskrift för en sak vi stödjer. Tydligt formulerade krav kan snabbt få tusentals underskrifter. Vi som skriver under upplever oss som delaktiga och att vi gör vad vi kan.

Men det finns faror med dessa enklare aktioner. Att det blivit så lätt att skriva under har förstås gjort att värdet av en namnunderskrift devalverats.

Om vårt handlande inte leder till förändring ses det lätt som ett misslyckande. Ser vi inte någon möjlighet för fortsatt motstånd infinner sig lätt en känsla av utmattning, cynism och isolation.

Våra goda intentioner riskerar också att genom sådana enkla aktioner bekräfta det rätta i de orättfärdiga lagarna. Så sker när civilsamhällets organisationer och enskilda individer övertygar sig om att alla former för att uttrycka opposition inom systemet prövats. Vi står handfallna, överlåtna till tankar som "vi hade väl fel då". Vi får syssla med skademinimering av den förda politiken i stället. Ett mer långsiktigt eller kritiskt motstånd kan till och med avfärdas som extremt eller oansvarigt.

Utifrån detta vill vi rikta uppmärksamheten på hur vi tillsammans kan upptäcka nygamla vägar till mer organiserat strategiskt motstånd.

Vi är många i dag som ser behovet av en genomgripande diskussion kring förutsättningar för en demokrati. Grundläggande är till exempel att demokrati betyder folkstyre. Makten ligger hos folket som har rätt och förväntas tala om för de av folket valda vad de ska göra. Att organisera sig i kollektiva rörelser är en självklar del av en demokratisk stat - liksom ett rättssäkert juridiskt system, fria och oberoende medier och så vidare.

Att rösta vart fjärde år en skyldighet som medborgare i en demokrati. Att demonstrera, uttrycka en kritisk röst i öppna forum, folkbilda, och efterfråga transparens och sanningsenlig information inför politiska beslut, är en rättighet.

En social rörelse, där kyrkan genom sina medlemmar är en del, behöver fundera närmare kring en strategi för motstånd genom politiska påverkanskampanjer. En sådan kampanj bör förstås som en rörelse i flera steg där det sker en upptrappning mellan och i stegen.

Vikten av att bygga breda, och oväntade, allianser med en mångfald av civilsamhällets organisationer är en del av det kritiska första steget. Parallellt med insamlandet av erfarenheter och fakta om sakfrågorna besvaras frågor om gemensamma mål och hur vi organiserar rörelsen och motståndet. Tydliga enkla målsättningar, gärna i form av krav, är en förutsättning för att samla en bred allians i steg två. Därpå följer att direkt lobba med motparten, att utbilda aktiva i kampanjen och att bredda det inomparlamentariska påverkansarbetet genom debattartiklar, demonstrationer och namninsamlingar.

Sista steget innefattar möjligheten till utomparlamentariska direkta aktionsmetoder utifrån ickevåld. Att ägna sin fasta åt ensamkommande barns situation eller direkt blockera utvisningar är två exempel på sådana aktioner. Sådana aktioner kan också vara att skapa konstruktiva alternativ - vilka kan förstås som kärlekens handlingar - till orättfärdiga lagar. Exempel är att ge fristad åt utvisningshotade eller ge en människa lift som vill komma med till Sverige.

Uthållighet och en villighet att förhandla med motparten utan att kompromissa med kampanjens grundläggande krav är förutsättningar för att komma vidare och nå framgång.

Det är vår erfarenhet att ju större medvetenhet som finns om dessa steg desto större chans har kampanjen att lyckas. Det finns mycket mer att lära inom det växande akademiska fältet motståndsforskning. Ska kyrkan verka genom påverkansarbete är det dags att vi lär oss mer om dessa erfarenheter och teorier och går från ord till handling!

Henrik Frykberg­, präst i Svenska kyrkan

Lisa Westberg­, präst i Svenska kyrkan

Fler artiklar för dig