Vad kan detta bero på? Chefen antog att det hängde samman med att många lärare inte är behöriga. Men jag frågar mig: Kan det hänga samman med frånvaron av religion i skolan?
Min minnesbild från skolan på 1940-talet var ordning och reda på lektionerna. Då började varje skoldag med psalmsång och Herrens bön. Dagen avslutades med gemensam läsning av den aronitiska välsignelsen. Varje vecka hade vi två lektioner i kristendomskunskap. Därtill kom att de flesta av oss gick till söndagsskolan. Vidare hade de olika kyrkorna olika välbesökta barnmöten. Allt detta ledde till en trygg tillvaro.
Allt detta är borta. Vi har fått ett religiöst vakuum; kaos i stället för det kosmos som närheten till kristenheten innebär.
Den omständigheten att undervisningen ska vara icke-konfessionell innebär inget hinder för kyrkorna att arbeta på skolorna på elevernas fritid.
"Pierre Sund jobbar halvtid som skolpräst – men måste ligga lågt med Gud" lyder en rubrik i Lärarnas tidning (6 april). Texten berättar om hur han talar med eleverna "om hemkunskap, nationella prov och livet". Sund är anställd av Annedals församling i Göteborg för att jobba mot grund- och gymnasieskolorna i stadsdelen Centrum.
Detta är en synnerligen viktig uppgift för kyrkorna – att fylla tomrummet med ett andligt innehåll. När Svenska kyrkan befriades från uppdraget att sköta folkbokföringen lösgjordes prästerlig arbetstid motsvarande 200 prästtjänster. Inga prästtjänster drogs in. Det borde alltså finnas stora resurser för kyrkliga insatser på skolorna.
Det blir en viktig uppgift för Sveriges kristna råd att planera för kristna insatser på skolorna. Kanske det kan medverka till trygghet och lugn på en sargad skola?
Per-Ola Larsson, teol kand, Stockholm
:quality(70)/cloudfront-eu-central-1.images.arcpublishing.com/mentormedier/JZJOY73UJNEMJN4J37O7C37L5A.jpg)
