Kyrkklockorna – kommer de att tystna?

Under några månaders tid har ett par frågor etsat sig fast i mitt sinne från boken "Les Cloches sonneront-elles encore demain". Rubrikens fråga, hämtad från boktiteln, vägrar envist att lämna mitt sinne. I Sverige har kyrkklockornas klang i århundraden vittnat om en befolkning som bekänt sig till den kristna tron. De stora högtiderna har kretsat kring dess budskap. I artikeln får kyrkklockorna symbolisera ett av den kristna trons uttryckssätt.

I hela västra Europa kämpar kristenheten mot en sekulariseringsvåg som syns svår att hejda. Det är inte bara i Sverige som kyrkor och kapell bommas igen, byggnader som ibland omvandlas till bostäder, lagerlokaler eller helt enkelt tas över av andra religioner.

En bekymrad fransk författare, Philippe de Villiers, återger i en skakande berättelse konversationen mellan två skolflickor på hemväg efter dagens lektioner. De småpratar med varandra och den ena frågar sin skolkompis: Vad ska du göra ikväll? Jag ska gå till moskén. Varför då, säger den franska flickan till sin invandrarkompis. För att jag är muslim, blir svaret. Jaha!

Den franska flickan träffar sin mamma, en upptagen och framgångsrik banktjänsteman, vid hamburgerbaren. Efter snabbmåltiden börjar de vandringen till hemmet. Flickan berättar för sin mamma om sin muslimska skolkamrat, och hennes bekännelse av sin tillhörighet till den muslimska tron. Hon ställer en fråga till sin mamma: ”Vad är vi då mamma?” Mamman svarar: ”Hm, vi, vi är ingenting.” Kan man tänka sig en mer omskakande konversation utspela sig som illustration till det kristna Europas snabba avfall från sina tusenåriga rötter?

Den 5 april 2015, på den kristna påskdagen, samlades cirka 50 000 muslimer i Bourget, strax norr om Paris. Den högste ansvarige för stora Moskén i Paris, rektor Dalil Boubakeur, utmanade sina åhörare och sa: "Vi har nu 2 200 moskéer, men vi måste fördubbla den siffran på två år!" En kort tid därefter yttrade han sig i radio Europe 1 på nytt om utökandet av moskéer och menade att man gärna ville förvandla de tomma kyrkorna till moskéer.

Den utmaning som ligger i frågorna: "Kyrkklockorna – kommer de att tystna?", och "Vad är vi då?" känns ytterst rannsakande för hela vårt lands befolkning, och särskilt för alla som bekänner sig till den kristna tron. Ett tomrum kommer alltid att fyllas. Det gäller både lokaliteter och människors själar. Det värsta scenario man kan tänka sig är att vi i vårt land får ett ungt släkte som på frågan "Vad är vi då?" får svaret: "Vi, vi är ingenting!" Då får vi automatiskt tomma kyrkor och klockorna slutar att ringa. Dessutom kan det bli som ordspråket lyder annat ljud i skällan.

Erling Medefjord, Solna