Debatt

L söker inte en frälsare

Erik Ullenhag står för ett nytt, öppet ledarskap förankrat i den liberala och frisinnade idétraditionen, skriver Maria Lundqvist Brömster med flera.

Vi som står bakom den här artikeln är liberaler med varierande bakgrund, men med den kristna tron gemensamt. Vi vill berätta om orsakerna till att vi väljer att stödja Erik Ullenhag som Liberalernas nästa partiledare.

Vi vill börja med att betona vikten av en sekulär stat. Var och en ska ha rätt till sin bekännelse, sin tro, sitt tvivel och sin icketro.

Vi har under en tid sett frustrationen växa bland dem av våra vänner som, bland annat genom sitt engagemang i församlingar,  har kommit i kontakt med asylsökande personer, sett deras livsvillkor, försökt hjälpa och stödja, och samtidigt hört den politiska retoriken kring asylfrågor och mångkultur hårdna alltmer. Vi vill ha ett Sverige där det är något bra att hjälpa sin nästa. Vi vill ha en värld där människor inte ska behöva ta sig över Medelhavet i gummibåtar, med livet som insats, för att överleva. Barn ska vara i skolan, inte på havets botten. Du som är frisinnad och känner dig politiskt hemlös, kom tillbaka. Liberalerna behöver dig, och det gör Sverige också.

Vi har sett en tilltagande frustration i det egna partiet över att det är så mycket lättare att skriva på protestlistor mot moskébyggen och böneutrop än att på allvar, och med de lite längre meningarnas resonemang, ta diskussionen om vad religionsfrihet och yttrandefrihet betyder i det här landet, och vad det har betytt historiskt. Först på 1950-talet blev det tillåtet att lämna Svenska Kyrkan. Inte förrän år 2000 separerades kyrkan från staten. Den religiösa konformismens tidevarv är verkligen inget vi vill tillbaka till. Det måste vara tillåtet och respekterat att utöva sin religion i Sverige, vilken den än är. Ingen tradition bär, som vi ser det, religionsfriheten på så starka armar som den frisinnade.

Vi känner, ser och hör en stark oro över klimatet och den biologiska mångfalden, både i vuxengenerationerna och hos våra barn och barnbarn. Människans viktiga uppdrag, att råda över skapelsen, innefattar inte ödeläggelse. Jordklotet skapades inte som en ändlig resurs för mänskligheten att förbruka. Haven skapades inte för att vi skulle fylla dem med plast, låglänta landområden skapades inte för att vi skulle lägga dem under vatten, djurarter skapades inte för att utrotas och skogarna skapades inte för att skövlas. Förvaltarskap är något helt annat. Sverige och världen behöver en radikal och ansvarsfull klimatpolitik, och en politik för att värna och öka den biologiska mångfalden som grundar sig på vetenskap och eftertanke. Även i det avseendet är den frisinnade traditionen helt avgörande för Liberalerna och för landet.

Sverige och Liberalerna behöver en medvetenhet om vikten av civilsamhället. Vi vet och erkänner att Sveriges ryggrad är gudstjänstgrupperna, fikafixarna, fotbollstränarna och föräldraföreningarna, nattvandrarna, språkvännerna, jourhavarna och kamratstödjarna. Politiken står sig slätt utan samhällets stöttepelare. Man kan inte bygga ett samhälle genom bara lagstiftning och budgetbeslut. Det behövs annat också. Idén om det goda samhället behöver förkroppsligas, precis som längtan efter Guds rike, och förkroppsligandet sker bara genom människor med hjärna, hjärta, händer och fötter, som i vilken församling som helst.

En partiledare är inte någon solitär, utan en lagledare. Liberalerna söker inte en frälsare. Det är vi glada över, för Gud står över partipolitik. Erik Ullenhag är människa som vi, och fullt medveten om det. Vi är övertygade om att han kan ingjuta hopp och framtidstro i både liberaler och andra. Erik står för förändring, med ett nytt, öppet ledarskap förankrat i både partilandet och i den liberala och frisinnade idétraditionen. Sverige behöver framtidstro, och ett politiskt samtalsklimat där lite längre meningarna får plats, på popcornpolitikens bekostnad, där nyanser och avväganden ryms och där tankar får tänkas till slut.

Vi behöver goda samtal snarare än snabba utspel, och vi behöver kärlek och respekt snarare än hat och förakt. De frisinnade sammanhangen tror vi kan vara en väldigt god växtmiljö för den kulturen.

Maria Lundqvist Brömster, Nordmaling
Annika Carp, Falköping
Anita Brodén, Sollebrunn
Carin Hasslow, Skellefteå
Lennart Olsson, Göteborg
Birgitta Rydberg, Stockholm
Anna Ekström, Aneby
Tove af Geijerstam, Vargön

Läs även | Nyamko Sabuni står för frisinnet i L

Fler artiklar för dig