Debatt

Lagstiftning bör främja familjen – inte tvärtom

Förslaget till ny namnlag ger signaler som undergräver samhällets erkännande av äktenskapet, menar Yvonne Andersson (KD)

Äktenskapet är ett ”före och ett efter”, ett avgörande i livet som förändrar tillvaron. Att faktiskt också samhället erkänner detta har ett stort signalvärde.

Den av regeringen tillsatta Namnlagskommittén presenterade nyligen ett antal förändringar för Namnlagen som tyvärr undergräver detta erkännande. Jag har själv ingått i kommittén men reserverat mig mot de förändringar som är ogynnsamma för familjens sammanhållning.
Namnlagen bör ha en utgångspunkt att inte undergräva den gemenskap och tillhörighetskänsla som namn står för. Lagen bör värna en namngemenskap även i framtiden. Namngemenskap har ett stort värde för att markera och känna samhörighet i en familj.

I det nu lagda förslaget jag reserverat mig mot undergrävs just namngemenskapen.
I dag är det ett obligatoriskt krav på anmälan av efternamn, i samband med vigsel. Man får sedan välja att behålla sitt gamla efternamn eller ta ett nytt, gemensamt. I förslaget ändras det så att blivande makar behåller sina olika namn om de inte anmäler annat. Det offentliga emotser därmed inte längre en namnmässig förening som konsekvens av att folk gift sig. En ändring som innebär namnsplittring snarare än namnsammanhållning.

Namn är i första hand inte en fråga om identifiering, utan om identifikation. Det finns ett värde i att barnen delar namngemenskapen med övriga familjemedlemmar. Nu föreslås att föräldrar ska välja barnets efternamn. Om detta inte görs kommer barnet få moderns namn eller om det är ett adoptivbarn den äldre adoptivförälderns namn. Detta osynliggör betydelsen av föräldrarnas gemensamma roll i äktenskapet. Ett signalvärde samhället upphör att sända.

Vidare föreslås att hindret mot byte till den andre makens efternamn om detta namn förärvats genom ett tidigare äktenskap tas bort. Detta riskerar urgröpa släktbanden och får naturligtvis känslomässiga konsekvenser. Det är inte rimligt att en persons frihet ska inkräkta på en annan persons namnegendom.

När det gäller tolkning och tillämpning av namnlagar skiljer sig Sverige från många andra länder. Det är vanligare att lagstiftningen utgår från att namnstabilitet och kontinuitet som visar på sammanhållningen inom familj och släkt. Det skapar trygghet i en föränderlig tillvaro.

Vi bör ha lagstiftning som stärker familjen och främjar äktenskapet, inte stifta lagar med motsatt verkan. Släkt- och familjesammanhållningen är fortfarande viktig och bör stödjas i lagstiftningen. Den nu gällande ordningen gynnar familjens sammanhållning väl. Det är idag fritt för alla att välja den enes, eller andras, ett nytt namn eller behålla tidigare namn. Men utgångspunkten även i framtiden ska vara att de som gifter sig också vill markera samhörighet.

Yvonne Andersson,
kristdemokratisk riksdagsledamot och partiets representant i Namnlagskommittén

Fler artiklar för dig