Låt oss stärka välfärden

Politikerna är välvilligt inställda till att idéburna aktörer tar ett större ansvar för välfärden. Men då måste de också ge oss förutsättningarna, skriver Ulrika Stuart Hamilton.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Verklig valfrihet kräver en välfärdsmix med både offentlig och privat kommersiell välfärd. Men också att de idéburna aktörerna får spela en mycket större roll än i dag. Egentligen borde idéburna aktörer inte ses som ”komplement”: Många av våra medlemmar grundades av kyrkor och samfund för mer än 150 år sedan och verkade långt före den skattefinansierade välfärden och de stora välfärdskoncernerna. Andra är mer sentida initiativ som till exempel tjej- och kvinnojourer eller verksamheter för ensamkommande flyktingbarn. Alla har de det gemensamt att drivkrafterna är sprungna ur ett socialt och medmänskligt engagemang.

Idéburna välfärdsföretag återinvesterar allt överskott i verksamheten. De har också sammanhållna vård- och omsorgsfilosofier som utgår från värderingar och människosyn. De skiljer sig från såväl offentlig sektor som privata kommersiella företag. Ofta identifierar de behov före andra aktörer eller går in när ingen annan klarar uppdraget.

Många drivs som stiftelser eller ideella föreningar och har inte några externa ägare som tar ut vinst, till exempel Ersta diakoni, Bräcke diakoni och Stadsmissionerna. En del är grundade av religiösa samfund, medan andra har ateistiska värdegrunder. Många har särskilda vård- och omsorgsfilosofier. Alla startades för att lösa ett socialt problem eller samhällsutmaning. Ibland kallas de ”ideella” eller ”non profit”. ”Idéburen” är dock ett begrepp som numera används i lagförslag och annat offentligt tryck.

Varför behövs idéburna, icke vinstsyftande aktörer med särskilda vård- och omsorgsfilosofier?

Frågar man kommunal- och landstingspolitiker, vilket vi låtit göra i en omfattande enkätundersökning, blir svaren att de idéburna ”är ett viktigt komplement”, att ”de är grundade i en sammanhållen filosofi” och att ”de inte är vinstdrivande”.

Allt det där är riktigt och rätt. Men frågar man de människor som berörs är svaren oftare att de upplevt ett helt annat bemötande hos idéburna än hos andra vård- och omsorgsgivare.

Famna vill att sektorn ska bli avsevärt större än den är i dag: år 2030 vill vi att idéburna aktörer ska utföra 10 procent av den offentligfinansierade vården och sociala omsorgen i Sverige. I dag är andelen bara cirka 2–3 procent. Den idéburna sektorn står för en väsentligt lägre andel här än i andra länder i Europa. I Norge utgör den 8 procent och i Danmark 14 procent.

Nettokostnaden för vård och social omsorg i landstingen och kommunerna samt Försäkringskassans kostnader för LSS uppgick 2016 till cirka 480 miljarder kronor. Vad vi kan se så köptes tjänster av idéburna aktörer för cirka 12 miljarder kronor, motsvarande 2,5 procent av den totala kostnaden. Vi tror dock att detta är något i underkant. Skulle i stället andelen varit 10 procent redan nu, hade detta motsvarat 48 miljarder.

Nivån 10 procent är ambitiös och kommer att kräva en rejäl kraftansträngning. Målet kommer inte att nås enbart genom insatser av sektorn själv. Det kommer även att krävas politiska beslut som öppnar upp för idéburna aktörer. Därför är ett viktigt delmål att också göra Famnas mål till ett uttalat politiskt mål. När vi nu fått svart på vitt att kommunal- och landstingspolitikerna från vänster till höger gillar oss och dessutom i enkäten svarar att vi borde utgöra 18–20 procent av välfärden, ligger det nära till hands att kräva beslut och handling i linje med den positiva synen på oss.

Helt klart är att det dels behövs bättre regelverk på nationell nivå: förändrad LOU (Lagen om upphandling) som lyfter in de frihetsgrader som andra EU-länder redan har (med samma EU-direktiv som grund!), förbättrad nationell välfärdsstatistik som synliggöra idéburen sektor (och inte bara delar in i ”offentligt” eller ”privat”) och ramlag en för IOP (Idéburet offentligt partnerskap) är några av våra krav. Vissa förändringar av LOU är på gång. Men redan i dag kan lokalpolitiker välja att upphandla i sammanhållna vård- och omsorgskedjor som tar hänsyn till helheten och inte endast till lägsta pris. De kan också tillämpa LOV (Lagen om valfrihet) och säkerställa att det alltid finns idéburna aktörer med bland dem som medborgarna kan välja för sociala tjänster eller vård.

En mångfald av aktörer, med olika bakgrund och inriktning, stärker den svenska välfärden. Det ger människor verklig valfrihet. En idéburen bakgrund ger också faktorer som kvalitet och engagemang en ytterligare dimension. Idéburna aktörer bidrar med alternativt tänkande, förnyelse och innovation. Vi är redo att växa – kommer politikerna låta oss?

Ulrika Stuart Hamilton, generalsekreterare Famna – riksorganisationen för idéburen vård och social omsorg

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.