Löfven tyst om anti(s)emitism

Socialdemokratins förhållande till antisemitismen ter sig alltmer problematiskt. Om detta vittnar tidigare partitoppars historielöshet, S-märkta europaparlamentarikers naivitet inför islamismen och SSU Skånes antisemitiska kopplingar. Den socialdemokratiska rörelsens oförmåga eller ovilja till avståndstagande är för mig rent oansvarig. Och från statsministern hörs intet.

Socialdemokraternas problematiska förhållande till antisemitismen är inget nytt. I årtionden har partiet och dess edsvurna givit ”ockupationsmakten” Israel skulden för allt världens ont. Detta samtidigt som det palestinska ledarskapets judehat systematiskt viftats bort och antisemitismen i vårt eget land förminskats.

I en debattartikel i Expressen häromsistens (den 18 oktober) menade en kvintett tidigare, socialdemokratiska stats- och utrikesministrar att man minsann inte bidragit till att underblåsa antisemitismen av i dag.

Om deras haltande historieskrivning upplyste min partivän Lars Adaktusson (den 20 oktober i Expressen). För utrikesminister Margot Wallströms relativisering av palestinsk terror och finansiering av antisemitiska aktörer, Europaparlamentariker Marita Ulvskogs poserande med ett idolporträtt av en terrordömd palestinier och Malmös förre kommunalråd Ilmar Reepalus anklagelser om sverigedemokratisk infiltrering av judiska församlingen i Malmö – det är fakta som den socialdemokratiska kvintetten ”glömde” nämna.

Givet den senaste tidens många klavertramp liknar deras försvarstal nu mest en saga, såsom nyligen illustrerades av Socialdemokraternas samtliga europaparlamentariker. För två veckor sedan röstade de nämligen emot en frysning av EU: s bistånd till de palestinska områdena trots det palestinska ledarskapets ovilja att ta bort antisemitiska referenser ur läroplaner och undervisningsmaterial.

En frysning av biståndet är en högst rimligt motåtgärd, vilket understrukits av oss i Europaparlamentets kristdemokratiska partigrupp. Den synen verkar dock tyvärr inte delas av den svenska socialdemokratin, som sin vana trogen låter relativiseringen av en av världshistoriens värsta mördarideologier stå över försvaret av de mänskliga fri- och rättigheterna. En relativisering som inte endast grumlar utsikterna för en fredsprocess värd namnet, utan som också i allt väsentligt hotar israelers och palestiniers trygghet och säkerhet.

Något som föga tycks bekymra utrikesminister Margot Wallström. Likt sina partikamrater i Europaparlamentet betraktar hon det palestinska ledarskapet med fastklistrade skygglappar. Trots mycket oroväckande uppgifter från Human Rights Watch (HRW) om den palestinska myndighetens och Hamas allvarliga människorättsbrott mot sin egen befolkning (i en rapport från den 23 oktober) har den svenska övergångsregeringen inga planer på fryst eller indraget bistånd till vare sig Gaza eller Västbanken.

Att socialdemokratins förhållande till Israel är problematiskt – det visste vi redan. Nu vet vi också att partiet inte verkar särskilt oroat över Mahmoud Abbas och Hamas systematiska förföljelse, godtyckliga arresteringar och grymma tortyr av sitt eget folk. Händelser som enligt HRW kan klassas som brott mot mänskligheten.

Särskilt mänsklig är dock inte socialdemokratins hållning i frågan. Så inte heller om man betänker partiets hantering av antisemitism inom de egna leden.

Om detta påmindes vi i och med Kvällspostens avslöjande (29/10) om antidemokratiska, antisemitiska och homofoba yttringar och kopplingar i SSU Skånes ledarskikt. Information som SSU-ordföranden Philip Botström inte säger sig ha haft, men som enligt uppgift ska ha varit ett välkänt faktum för både honom, Skåne-distriktet och Socialdemokraterna i Malmö.

Som en följd av detta har Botström låtit meddela att förtroendet för Skånedistriktet är "kraftigt försvagat" och att två personer kommer att få lämna sina uppdrag. SSU Skåne har också tillsatt en arbetsgrupp som ska "gå till botten" med uppgifterna, och ska nu till förbundsstyrelsen inkomma med en handlingsplan för att lösa de problem man själv skapat.

Gott så. Frågan är bara var socialdemokratins främste företrädare står i allt detta. Från Stefan Löfven råder nämligen kompakt tystnad. En tystnad som inte anstår någon som gör anspråk på regeringsmakten i en inkluderande, tolerant och rättssäker demokrati.

Anders Sellström, Europaparlamentariker (KD)