Magnus Jacobsson: Låt gudomliga principer råda

Det pågår ett intressant samtal i tidningen Dagen avseende överheten och kyrkans roll i samhällsbygget. Som pingstvän och historiker med intresse för tro, filosofi och historia är jag glad för att detta samtal förs. Utan kunskap om kristendomens idéhistoria blir det svårt, för att inte säga omöjligt, att förstå dagens moralfilosofiska debatt avseende till exempel dödshjälp, abort, könsbyte och migration.

Det finns tre spännande stycken i Bibeln som har påverkat väster-landet mer än vad man kan ana när man läser dem för första gången. Dels är det Matt: 22:20-21 där Jesus frestas avseende kejsarens gudomlighet och han avväpnar de retoriska frågorna genom att konstatera att man ska ge till kejsaren vad kejsaren har rätt till och till Gud vad Gud har rätt till.

Paulus talar om denna uppdelning mellan Gud och stat i Rom: 13:1-8 där han dels hävdade att all överhet finns och är förordnad av Gud, dels talar om att överheten inte bär sitt svärd förgäves utan att man har rätt att straffa dem som ”är onda”.

I 1 Tim 2:1-3 uppmanar Timoteus oss alla att be för kungar och överhet så att vi kan få ett lugnt och stilla liv.

Utifrån bland annat dessa bibelord har teologer grubblat på var gränsen går mellan Gud och staten. Ska vi underordna oss all överhet även när den är uppenbart ond? Augustinus jobbar med denna fråga efter det att den östromerska kejsaren gjort kristendomen till statsreligion. I hans arbete ”Gudsstaten” landar han i princip i att det ska finnas en åtskillnad mellan kyrka och stat fast skillnaden är inte större än att staten ska agera utifrån de gudomliga principerna. En stat kan således inte handla hur som helst.

Thomas Moore, som var teolog och politiker i Henrik VIII:s England, försökte även han tydliggöra vad som är kyrkans och statens roll vilket bland annat resulterade i att han till sist hamnade i onåd hos Henrik då han inte accepterade kungens hantering av sitt äktenskap.

Martin Luther försökte hitta en lösning när han resonerade om det dubbla regementet. Enkelt utryckt: Gud styr på jorden via det världsliga regementet (svärdet) som upprätthåller lagar och via det andliga regementet, där den andliga omsorgen förkunnas genom Guds ord och nåden som finns i försoningen på korset.

Gemensamt för alla dessa tre teologer är att de ser behovet av någon form av maktdelning mellan staten och kyrkan. Detta är en av skillnaderna mellan kristendom och islam eftersom islam predikar underkastelse under Gud och svärdet för både kungar och folket. I den kristna idétraditionen finns en maktdelningsprincip, i den muslimska en enhetstradition. Denna skillnad i synen på Gud och makt kan exempelvis förklara varför upplysningen och den moderna demokratin växer fram inom framför allt den kalvinistiska delen av kristenheten.

Samtidigt är det inte riktigt så enkelt. Tittar vi på de fascistiska militärdiktaturerna i Latinamerika under 1970–80-talen valde den katolska kyrkan att ”underkasta” sig staten även om det fanns enskilda präster och biskopar som, påverkade av befrielseteologin, argumenterade för en förändring. Vi ser också hur den ortodoxa kyrkan i Ryssland har valt att underkasta sig staten på ett sådant sätt att det är svårt att tala om maktdelning. Snarare är den ryska ortodoxa kyrkan en del av staten.

Den lutherska kyrkan i Sverige har anammat Luthers tanke om det dubbla regementet, men i den praktiska gärningen var kyrkan lika lojal med Karl XII:s absoluta kungamakt som man långt senare blev med socialdemokratins folkhemsbygge.

Inom de traditionella frikyrkorna har man sällen haft någon större teologisk diskussion om dessa frågor utan man har bett för kungahuset och Sverige, fast i den praktiska gärningen har man haft en oerhört radikal inställning till maktdelning.

Det var i frikyrkans bönehus som striden om religions-, yttrande-, åsikts-, mötes- och organisationsfrihet stod under slutet av 1800-talet. Det var i dessa bönehus som kvinnor fick rösträtt och möjlighet att förkunna. Denna demokratiska process motarbetades ofta av Luthers regemente men frikyrkan arbetade oförtröttligt för de ideal som man upplevde att Bibeln lärde ut. Avskaffande av slaveri, införande av utbildning för alla, äldreomsorg – allt detta var frågor som frikyrkan tog strid för.

Under hela kyrkans historia har vi som troende brottats med vad som hör hemma hos staten och vad som hör hemma hos Gud men oavsett hur man har fördelat denna makt har kyrkan i princip alltid varit överens om att även staten ska fatta beslut utifrån gudomliga principer. Det är bland annat med utgångspunkt i denna idé som naturrätten tillkom som en juridisk tradition som i praktiken syftar till att få stater att agera på ett rättfärdigt sätt. Efter andra världskriget var det kristna teologer och filosofer som var med och formulerade dagens konventioner avseende de mänskliga rättigheterna och de gjorde man utifrån naturrättens principer eftersom en stat utan goda värden riskerar att bli värdelös.

Dagens kyrkliga debatt om exempelvis abort, könsbyte, dödshjälp eller migration påverkas av vilken syn man har på staten och kyrkans roll i samhället. För mig är det självklart att vi som troende inte bara ska arbeta för maktdelning, vi ska också använda den världsliga makten för att skapa det goda samhället utifrån naturrättens principer.

Magnus Jacobsson, riksdagsledamot (KD)