Martin Alexandersson: Vi behöver mer mångfald i församlingarna

Det är glädjande att Conny Brännberg lyfter frågan om församlingsplantering och dess motiv. Dessa frågor behöver vi prata mer om och också vara ärliga med vad som är drivkrafter och mål med våra nya församlingar. Det jag funderar på är vad som är den bibliska bilden av församlingen? Under årens lopp har jag stött på följande sex bilder:

1) Den judiskinspirerande varianten

I den judiska familjen levdes tron ut i familjen under sabbaten och man gick till sin lokala synagoga veckovis samt till templet några gånger per år. I den kristna varianten blir den primära grunden familjen och sedan den lokala församlingen, men också de stora kristna konferenserna blir en del av den bibliska församlingsmodellen enligt detta synsätt.

2) Evangelierna som modell

I evangelierna är inte lärjungarna bofasta utan följer Jesus där han går omkring för att förkunna om riket och utföra under och tecken. I nutid saknas i denna variant därför lokaler och tydligt definierade församlingsgemenskaper lyser med sin frånvaro. Fokus i dessa gemenskaper är omvändelseförkunnelse samt bön om under och tecken, men Paulus undervisning om församlingsliv är nedtonad.

3) Jerusalemförsamlingen

Denna syn utgår från att det enbart är den första församlingen efter pingstdagen som gör rätt – resten av församlingarna i Apostlagärningarna avfaller från den bibliska modellen. Här handlar det framför allt om ”De troende … hade allting gemensamt” (Apostlagärningarna 2:44) och just egendomsgemenskapen är viktig i detta synsätt.

4) Den anpassade församlingen

Paulus beskrivning av sin egen tjänst är att anpassa sig och han skriver: ”För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag. Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några” (1 Korinthierbrevet 9:22). Här finner vi de homogena församlingar som Conny är kritisk mot och vi har många nutida exempel.

5) Korinthförsamlingen

Till församlingen i Korinth skriver Paulus att ”när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning” (1 Korinthierbrevet 14:26). Församlingar som lever med detta som målbild låter aldrig församlingen växa sig större än att alla i församlingen kan bidra med något.

6) Uppenbarelseboksförsamlingen

Denna församling är den heterogena som Conny efterlyser och där människor av ”alla folk och stammar och länder och språk” (Uppenbarelseboken 7:9) ärar Gud.

Ovanstående sex församlingssyner går det nog att finna exempel på lite här och var i Samfundssverige och min bedömning är att de inte sammanfaller med andra klassiska skiljelinjer såsom dopsyn, ämbetssyn eller bibelsyn.

Om det, som hos Conny, är Uppenbarelseboksförsamlingen som är vår idealbild behöver vi fundera över vad vi ska göra med alla dessa människor som inte känner sig hemma i dessa församlingar? Det är troligt att en hel del människor har enklare att möta evangeliet i en gemenskap som är mer homogen än denna församling med sin blandning av bakgrund, språk och värderingar.

Här tror jag personligen att Paulus attityd om att vara allt "inför alla, för att åtminstone rädda några" är den viktigaste. Det gör att vi ska ha församlingar där det är olikheterna och brokigheten som är attraktiv som till exempel S:ta Clara kyrka i Stockholm. Men att vi inte nöjer oss där utan skapar församlingar för de människor som behöver en mer nischad församling för att möta evangeliet och där våra framgångsrika, etniska migrantförsamlingar – med flertalet iranska i spetsen – får vara goda exempel.

Detta gör att jag inte delar Connys oro över att den enskilda församlingen är homogen. Däremot är jag mycket orolig för att församlingarna i en stad är för homogena. Här skulle vi behöva en mycket större mångfald och mer nytänkande för att nå nya människor. En viktig strategi för att uppnå detta är just att satsa på församlingsplantering, med frihet för olika initiativ att hitta olika nischer och uttryckssätt – både i fråga om struktur och om gudstjänstformer.

Martin Alexandersson,
ansvarig för nyplantering i EFS och ledare för det ekumeniska Församlingsgrundande nätverket.