Minska tävlandet inom skolan

Det svenska skolsystemet har allt mer blivit en tävlingsarena där fusk lönar sig. Det gäller att med integritet och ideologisk styrka stå emot. Det skriver Bo Nyberg och Lars Brandström, representanter för svenska friskolor.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Över en natt blev Profilskolans vd i Stockholm, Greger von Sivers, en rikskändis. Känd genom ”Uppdrag granskning” för att fuska och kränka, men det hela handlar också om ett skolsystem som utvecklats till en tävlings­arena där fusk lönar sig, ett skolsystem där kraven ständigt trissas upp utan att basresurserna följer med i utvecklingen.

Förhoppningsvis är det inte bara Sivers och de andra som avslöjades av ”Uppdrag granskning” som nu tar sig en ordentlig funderare. Vi menar att dessa ertappade endast är toppen av ett isberg med fler fuskare.

Elever, värdefulla och älskade för sin egen skull som Ingemar Olsson så förtjänstfullt skaldat, blir problem och heta potatisar i stället för att vara framtidens hopp.

Friskolor som trixar med köerna matchas på ett oroväckande sätt av kommunala skolor som lärt sig att flytta oönskade elever på ett betydligt mer sofistikerat sätt. En relativt vanlig metod, som vi tillsammans med våra rektorskolleger i friskolor på många håll i vårt land allt oftare stött på, är att en familj kommer till ”den lilla friskolan” på rekommendation från en kommunal skola. Olika metoder, men samma fuskande. Har då alla skolor, kommunala eller fristående, sålt sig till detta köpslående? Nej, säkert står de flesta rakryggat fast vid Skollagens krav som bottnar i synen på alla elevers lika värde och möjligheter. Men även dessa skolor måste dock förhålla sig till de mekanismer som är själva grogrunden till fuskandet.

Vilka är då dessa mekanismer?

Bristfälliga jämförelsetal. Det är måhända mänskligt att klamra sig fast vid enkelt mätbara parametrar. För svensk skola gäller det att klara konkurrensen med andra EU-länder om mätbara kunskaper i matte, språk etcetera. För den enskilda skolan handlar det om meritvärden (avgångselevernas snittbetyg). Goda meritvärden attraherar nya elever vilket garanterar god ekonomi, oavsett om skolan är kommunal eller fristående. Andra faktorer av största vikt för individens utveckling, som social träning, mognad och kreativitet, tar olika tid och vägar för varje individ och låter sig därför inte lika lätt fångas in i den förenklade resultatlistan i ”den svenska skoltävlingen”. Därför finns få incitament för den enskilda skolan, kommunal eller fristående, att satsa på detta ”icke enkelt mätbara”.

Brister i resurstilldelnings­systemen. Elever i behov av särskilt stöd, också skötsamma och duktiga elever, är dyrare för en skola, än de som till exempel inte behöver extra special­lärartimmar. Enligt skollagen är dessa elever berättigade till tilläggsresurser. Hur fördelningen av dessa går till i kommunerna skulle också behöva granskas för att komma till rätta med. Faktum är dock att skollagen kräver och förutsätter mer resurspengar än vad som finns att fördela, med andra ord ännu en stark grogrund för frustration och i värsta fall också fusk, för såväl kommunala som fristående skolor.

Lägre basresurser men fler pålagor för elever och lärare. Har svensk skola nått rationaliseringens och effektiviseringens bortre gräns? Utbildning, fostran, utökade krav på skolhälsovården, tillsyner och kontroller av sex-sju olika myndigheter. I ett i många fall socialt haltande samhälle skall skolan ikläda sig allt fler samhällsfunktioner, detta utan att basresurser tillskjuts. Allt är bra och viktigt, men var tog skolans själ vägen? När blir effektiviteten och arbetsbördans omfattning kontraproduktiv?

Utbildningsminister Jan Björklund, förutom de basresurser som de ständigt ökande och berättigade krav på skolan nödvändiggör – erbjud också incitament för andra värden som drastiskt skulle öka kvaliteten i skolan; värden som skulle betyda stor framgång för varje elev. Flera av de viktigaste värdena – social träning, mognad, konstnärligt och kreativt skapande – är inte på samma sätt mätbara, men minst lika viktiga för ett barns och ett lands framtid.

Det finns gott om forskning inom detta område som regeringen inte längre får bortse ifrån. Skulle svensk skola vara lite mer framsynt, klok och ”i framkant” skulle den bry sig långt mycket mer om dessa kvalitativa parametrar, vilket i sin tur skulle göra hela den svenska skolan mindre tävlingsutsatt och därmed mindre mygelbenägen.

Det är vår förhoppning att de skolor vi representerar har tillräckligt stark integritet och ideologisk styrka för att stå upp för hederlighet och fördjupning inom den svenska skolan. Det är också vår dröm att det svenska skolsystemet lyfter de kvalitativa värdena till minst samma nivå som de kvantitativa.

Bo Nyberg, ordförande Kristna friskolerådet och Lars Brandström, vice ordförande Idéburen skola.

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.