Moraliska kompassen står fel

Den evangeliske prosten Heinrich Grüber sattes 1940 i koncentrationsläger för att han sedan 1938 hade drivit en fond för att bistå kristna konvertiter av judiskt ursprung att fly Tyskland. Han levde mer än två år i Sachsenhausen och Dachau­ och dog 1975.

Grüber vågade stå upp mot nazisternas förföljelser och mot deras förakt för kristen tro. I dag är han ihågkommen som en hjälte, men minnet av honom handlar inte bara om att hedra hans mod utan även om att i honom se en förebild.

I dag har knappast en domare eller nämndeman i våra domstolar undkommit blodet av afghanska­ kristna konvertiter som Sverige vägrar beskydd, på sina händer. Dessa skickas till krigsdrabbade Afghanistan, ett land där inte en enda kyrka tillåts och där allmänheten kan döda en misstänkt konvertit utan påföljd.

Medan Migrationsverket och våra domstolar ifrågasätter möjligheten att någon alls skulle­ kunna vara genuint troende bortser Afghanistan från sådana­ spetsfundigheter. Innehavet av en bibel eller ett kors räcker för att den berörda ska halshuggas, brännas eller på annat­ sätt mördas.

De som håller i taktpinnen är dessvärre inte SD utan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och, det ska också understrykas­ att behandlingen av kristna­ afghanska­ konvertiter aldrig kommit ens i närheten av den bottennotering vi nu bevittnar.

Migrationsverket vet att det vi ser bland afghanska hazarer är en folkrörelse till kristendom, där kristen tro erbjuder dem hoppet, kärleken och nåden som det afghanska samhället och dess mullor vägrat dem.

För 15 år sedan fanns två kristna afghaner i Sverige. I dag är de 3 000 och världen över har vi mer än 300 000 kristna hazarer som gärna också håller kontakt med varandra över landsgränser. Uppemot 93 procent av alla konvertiter förblir sin nya tro trogna och med sin församling är de flesta av dessa också arbetsamma och uppskattade av sina arbetsgivare.

En skenrättegång är en rättegång där parterna i processen inte är jämbördiga och där utgången av processen är bestämd i förväg.

Så är processerna som kristna konvertiter nu står inför. En konvertit fick avslag med motivering­ att han inte behöver vara kristen trots att han är aktiv och framgångsrik missionär. En pastorsaspirant som verkat i sin församling i fyra års tid nekades­ skydd med motivering att hans dop i utlandet inte var gott nog.

Konvertiten har bevisbördan och i mål efter mål finns dopbevis, medlemsbevis, intyg från församlingsmedlemmar, bilder och själavårdarnas bedömningar.

Men Migrationsverket menar att allt måste inges medan allt bortses ifrån med motivering att konvertiten med hjälp av en icke-kristen tolk ska berätta om sin kristna tro.

Konvertiterna får 2,5 timmar till sitt förfogande varav en tredjedel av tiden upptas av frågor rörande hembygden. I besluten anges att konvertiterna inte berättat nog trots att de i det största flertalet fall ansett att de inte fått berätta allt de vill berätta.

De får inte kalla vittnen från församlingarna som kan berätta om deras aktiva och sanna trosutövning. Än värre, de får oftast inte kalla sin pastor att vittna. Detta har i flera fall motiverats med att pastorer inte ska få uttala sig om konvertitens tro trots att det inom den bortglömda juridikens värld anges att en pastors bedömning ska tillmätas särskild betydelse.

Församlingen och dess ledning är i Migrationsverkets och domstolens ögon helt enkelt inte trovärdiga. De vet något som inte passar statsmakten och domstolarna.

Det är inte historien utan nutiden som visar oss hur lätt det är att förlora sin moraliska kompass.

På prosten Grübers tid talades om vikten av att kämpa emot de mörka krafterna, krafter som nu motiverar sitt agerande med att Sverige 2014 registrerade ett alltför stort antal flyktingar.

I regeringens matematik, och det är i matematiken många övergrepp får sitt berättigande,­ blir konvertiterna enbart en siffra som ska reduceras.

Det är hög tid för alla att vakna upp.

Gabriel Donner­, jurist