Muhammeds sak är inte vår

De senaste dagarna har svenska medier rapporterat i parti och minut om det ökande våldet i den muslimska världen och om mordet på den amerikanska ambassadören i Libyen. Och det står helt klart vilka man klandrar.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

”Film om Muhammed orsakade attackerna”, skriver Ekot och de andra medierna hänger med. Nyhetsuppläsare talar med gravallvarlig stämma om profeten Muhammed som om denne varit hennes egen och hela Sveriges profet. Våldet och ambassadörsmordet är väl ingenting, när Muhammed blivit kränkt i sin helighet.

Det står naturligtvis utom alla tvivel att filmen om Muhammed är islamfientlig. Det är också självklart att många muslimer tar illa upp över den. Men det innebär inte att svenska journalister måste rapportera om det hela som om de arbetade för iransk tv.

Vi bor i ett sekulärt land där Muhammed är en bland många symboler för en bland flera religioner och där ingen religion eller religiös förgrundsfigur bör eller behöver åtnjuta mer respekt än någon annan. Ändå har halva Sveriges journalistkår nu gjort Muhammeds sak till sin, och uttryckt mer indignation över filmen än över de våldsbrott som begåtts av muslimer i samband med den.

Ponera att en liknande film hade gjort i ett muslimskt land, och handlat om någon av de judisk-kristna profeterna i stället. Ponera också att en sådan film hade utlöst våldsamma attacker och mord på diplomater från arabvärlden.
Det hade blivit ramaskri i medierna, och de religiösa judar och kristna som uttalat sin kränkthet med besinningslöst våld och mord på diplomater hade granskats med lupp i både tv, radio och tidningar. Det är nämligen skillnad på religion och religion. Och om islam och dess profet får ingenting ont sägas.
Inget annat våld än just det islamistiska ursäktas med att säga att våldsverkarna blivit ”kränkta” och ”provocerade”. Det är en inställning som är både infantil och direkt farlig.

Infantil är den därför att Sverige är ett fritt och sekulärt land där Muhammed inte är – och inte heller ska vara – mer vördad än någon annan. Det blir hejdlöst barnsligt när svenska nyhetsuppläsare uttalar hans namn som om de böjde knä inför en gudom.

Farlig är den eftersom om vi faller till föga och ställer oss på den sida som kräver munkavle på alla kritiker, och som kräver att hela världen ska buga för deras profet, banar vi väg för samma typ av våldsamheter även i Sverige.
För om det räcker med en sketen film för att rättfärdiga mord, hur ska vi då kunna hålla fast vid våra demokratiska värderingar?

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Nyheter