Negar Josephi bidrar till dålig svartvit indelning

Negar Josephi minns Auschwitz befrielsedag, vill hedra Förintelsens offer och kritiserar de som vill dela in judar i goda och onda (Dagen 27/1). Jag kunde inte instämma mer. Därför blir det obegripligt att hon själv bidrar till just denna svart-vita indelning av onda och goda judar genom att klibba den på Bo Harringers dokumentärfilm "Även de döda har ett namn". För det är hon själv som målar upp denna förenklade bild. Ingenstans i filmen talas det om onda judar, eller israeler.

Däremot är ett av filmens viktiga teman en diskussion om vilka lärdomar vi kan göra ur erfarenheterna från Förintelsen. Som min morfar, flykting från Hitlers Berlin, uttryckte det:

”Lärdomarna från denna tid är för stora och viktiga för att begränsas till att enbart vara judiska lärdomar. De är universella.”

Detta är en diskussion som förts alltsedan andra världskrigets slut och som är viktigare i dag än på länge. Filmens budskap är tydligt.

Det är samma ståndpunkt som bland andra Hannah Arendt uttryckte: Förintelsen är inte ett enbart ett brott mot judarna. Den är ett brott mot mänskligheten. Den är det eftersom judar utgör en viktig del av en odelbar mänsklighet. Men detta brott mot mänskligheten riktades mot och fokuserades främst på judar.

I en kort sekvens i filmen citerar Dror Feiler sin mors syn på två principiellt skilda hållningar till Förintelsen (och till varje form av erfarenheter av förtryck): Att detta inte får hända oss igen eller att detta inte får hända någon igen.

Dessa hållningar har ingenting med onda och goda individer att göra. Det kan finnas många respektabla motiv till en mer begränsad hållning, inte minst egna erfarenheter som lett till rädsla eller traumatisering.

Problemet uppstår när politiska­ krafter utnyttjar en sådan rädsla, för att vinna röster eller­ av andra populistiska skäl.

Utmärkande för judiskt liv alltsedan talmudisternas tid är den kritiska diskussionen, att i öppna och nyfikna samtal låta olika ståndpunkter prövas och vägas mot varandra. Negar Josephi verkar tyvärr inte intresserad av en sådan diskussion. Hon stämplar ut filmen genom att klistra kletiga etiketter om onda och goda judar på den och mig för att på så sätt skrämma människor från att se den.

Det är kanske ett bra sätt om man är rädd för en saklig diskussion om Förintelsens lärdomar. Men inte om man vill bekämpa dagens växande antisemitism, rasism och högerextremism. Och inte om man, liksom ett växande antal judar i världen i dag, är kritisk till hur Netanyahus regering hänvisar till Förintelsen för att legitimera övergrepp och folkrättsbrott.

De som vill bilda sig en egen uppfattning rekommenderas att se filmen.

Henry Ascher