Neonatalvård får inte hämmas

Den etiska debatten kring vård av för tidigt födda får inte färgas av en rädsla för att medicinska framsteg skulle kräva en ändrad praxis i abortfrågor, skriver Anna-Karin Klomp.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Den svenska abortlagstiftningen är så utformad att den ska följa den medicinska utvecklingen. Frågan är dagsaktuell eftersom praxis för gränsen att tillåta aborter av medicinska skäl nu överlappar den tidsgräns då enstaka för tidigt födda barn har överlevt. Det här leder förstås till en diskussion om vilka regler som egentligen gäller och borde gälla i Sverige. Men det får inte hämma utvecklingen av vården av för tidigt födda barn (neonatalvården), ett område där svensk vård definitivt ligger i världsklass.

Det är möjligt att man om några år kan rädda många barn i vecka 21. Den utvecklingen måste synas och diskuteras i ljuset av sina egna etiska utmaningar. Och framför allt måste den ses som en naturlig medicinsk utveckling, inte som ett inlägg i abortdebatten.

På många sätt behandlas neonatalvården med viss njugghet i dag. Vi borde jubla över de medicinska framstegen precis som vi gläder oss över framsteg i kampen mot cancer och stroke. Det finns gott om kunskap om vilken livskvalitet barn som överlever en för tidig födsel får men det verkar ofta mer intressant att ifrågasätta livskvaliteten än att ta till sig forskningsresultaten.

Jag har hört många ifrågasättanden av det rätta i att försöka rädda barn allt tidigare. Det är inte samma diskussion om svårt brännskadade patienter eller att man kanske borde avstå från att behandla hjärtinfarkter från en viss ålder. Det finns en diskussion av när man ska avstå från att återuppliva äldre eller avstå från behandling. Men utgångspunkten är då aldrig åldern utan personens möjlighet att överleva. Möjligheten att överleva skiljer sig ju drastiskt mellan barn födda i samma vecka beroende på sjukdomsscenario precis som ett barn fött i vecka 23 kan ha större chanser än ett fött i vecka 25.

Jag minns en krislednings­övning som vårt landsting hade för ett antal år sedan. Scenariot var en svår snöstorm, svårt att få fram bränsle till sjukhusens reservkraft, ja i stort sett brist på allt. Några dagar in i scenariot kom förslag på att börja stänga vårdplatser. Först på listan stod neonatalavdelningen. Varför? Jo motivet sas vara att det var vård som kräver mycket resurser och som har långa vårdtider. Men det är fakta som gäller för all intensivvård. Varför just neonatalvården?

Nu var det en övning och i verkligheten hade medicinsk expertis förhoppningsvis fått framföra det orimliga i förslaget och jag hade fått svar på mina frågor om hur man så självklart valde just detta vårdområde. Men förslaget är ändå illustrativt om synen på neonatalvård. Nyligen blev detta ännu tydligare då man i Uppsala prioriterar ett nytt kök framför en ny neonatalavdelning.

För fem år sedan ändrades lagen så att ”en nyfödd, som efter födelsen andats eller visat något annat livstecken, samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoandra havandeskapsveckan” ska folkbokföras. Det var en praktiskt nödvändig förändring. Som Statens medicinsk-etiska råd (Smer) skrev: ”Detta blir uppenbart vid tvillingfödslar när den ena lever efter förlossningen och betecknas som barn medan den som dör före förlossningen betecknas som foster (missfall). För vårdpersonalen faller det sig mer naturligt att vid dessa tillfällen tala om barn och inte om ett barn och ett foster”.

Trots att Världshälsoorganisationen WHO rekommenderat det sedan många år var Sverige sen med att införa 23:e veckan som folkbokföringsgräns. Skälet? Ändringen skulle kunna påverka debatten kring abort­lagen. Trots att vården framförde både dilemmat för personalen och behovet hos föräldrarna att kunna få sörja och faktiskt också begrava ett barn dröjde förändringen.

Det är väl värt att diskutera­ vilka medicinska insatser som ska göras på en svårt sjuk patient oavsett ålder. Fortsatt vård kan ju leda till onödigt lidande om chanserna till bättring och överlevnad är små. Precis som för alla andra patienter som inte är beslutsföra ligger makten över små barns vård i andras händer. Men den etiska debatten kring vård av för tidigt födda får inte färgas av en rädsla för att medicinska framsteg skulle kräva en ändrad praxis i abortfrågor.

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Bethel church
Ta emot inspiration från karismatiska förnyelserörelser, men fånga också upp de varningssignaler som finns. Bilden: Bill Johnson undervisar på bibelskolan i Kalifornien.
Foto: Christopher Visser
Foto: Christopher Visser