Netanyahu borde göra som Abram

Åter har en fredsplan mellan Israel och Palestina sett dagens ljus. Vid det här laget finns det åtskilliga. I realiteten har Israel under tiden tagit mer och mer mark från det som enligt folkrätten tillhör palestinierna.

Även på Abrams/Abrahams och Lots tid förekom stridigheter om mark inom detta område. Därom kan man läsa i Första Moseboken, 1:a kapitel, verserna 2–11. Lot var brorson till Abram, som var rik på boskap, Lot var mindre rik.

Abrams och Lots tjänare hade kommit i delo med varandra om betesmarken. Då sa Abram till Lot: Inte skall det råda osämja mellan oss. Vi är ju av samma släkt. Det finns mark tillräckligt för oss båda. Går du åt vänster går jag åt höger. Och går du åt höger går jag åt vänster. Så löste de konflikten. Lot gick åt norr och såg ut över Jordanslätten och såg hur vattenrik den var.

I dagens situation gäller det judar och palestinier. De är halvbröder. Abraham är anfader till dem alla. De är närmare släkt med varandra. Tjänstekvinnan Hagar födde Ismael – palestiniernas ursprung. Sara födde Isak – judarnas­ ursprung. Båda är semiter.

Israel är i dag den starka parten. Palestinierna mycket svagare. Visserligen är befolkningen säkert mycket större i dag, det rör sig om cirka 12 miljoner tillsammans. De lever på ett område stort som Småland.

FN rekommenderade i september 1947 att Palestina skulle delas mellan araber och judar. De senare skulle få 55 procent och palestinierna 45 procent. Däremellan skulle Jerusalem med omnejd, inklusive Betlehem, styras internationellt, i varje fall tills vidare. Vid en fredsuppgörelse skulle situationen kunna ändras. Israel bildades på dessa premisser som stat den 14 maj 1948. Efter sexdagarskriget 1967 skapades ett stilleståndsavtal där Israel tog 78 procent och palestinierna fick nöja sig med 22 procent. Den palestinska befrielseorganisationen PLO, med Yasser Arafat i spetsen, kom sedermera att godta detta. Man kan säga, att palestinierna därmed gjorde den största kompromissen någonsin i konflikten med tanke på FN-planen 1947.

Osloavtalen 1993-1995 delade upp Palestina i tre områden. I sektion A skulle palestinierna styra. I område B skulle Israel och palestinierna dela på framför allt säkerhetsfrågorna. C-området lämnades åt Israel men med avsikten att överföras till palestinierna under en femårsperiod. Område C utgör 60 procent av Palestina. Osloavtalets mening var att hela området efter hand, fem år, skulle bli en palestinsk stat. Det är detta som kallas en tvåstatslösning.

Israel har sedan Osloavtalet tvärtom tagit över mer och mer mark. De internationellt illegala bosättningarna (brott mot folkrätten, fjärde Genèvekonventionen) har blivit allt fler. Åt palestinierna återstår endast nu cirka 15 procent.

Första Moseboken är judarnas Torah, det vill säga deras heliga skrift. Man skulle i dessa tider önska att Abram återuppstod och ställde allt tillrätta. På den tiden behövdes det inte ens någon fredsmäklare. Netanyahu skulle kunna säga till Abbas, vi är ju släkt. Inte skall det råda någon osämja mellan oss. Landet ligger öppet för dig. Går du åt vänster så går jag åt höger.

Evert Svensson, ordförande Broderskapsrörelsen (S) 1968–1986