Nonsens från abortförepråkare

Det som fångade mig i nyhetsrapporteringen kring detta är ett uttryck jag inte hört förut och som säger en hel del om hur en abortförespråkare ser på det ofödda barnet. Tv intervjuar en kvinna som upprörs av den eventuella lagändringen och visar sin ilska över denna ”worship of the fetus” (ungefär ”tillbedjan/dyrkan av fostret”). Hon menar att den delen av moderns kropp inte alls har det okränkbaras värde. Och hennes åsikt delas, som bekant, av många.

Men att förespråkare för en mer restriktiv lagstiftning på abortområdet skulle tillbe fostret är naturligtvis nonsens. Däremot tillber många av oss den Gud som "vävde oss i moderlivet" (Psalm 139:13). Vi gläds, för att vidare parafrasera Psalm 139, över att han "såg oss innan vi föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt".

Detta, och många andra skriftställen, övertygar oss om fostrets rätt till sitt eget liv från början av dess existens. Hur en human lagstiftning kring detta skall utformas kan naturligtvis diskuteras, både i Alabama och här i Sverige. I centrum måste ändå barnet få finnas, dessa vars "änglar i himlen alltid ser Guds ansikte." (Matt 18:10).

Tomas Söderhjelm