Normer krävs mot mobbning

Vi behöver en långtgående värderingsdiskussion för att stoppa mobbningen bland unga, skriver Martin Hallander.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nu är tiden på året när studenten och skolavslutningar närmar sig för Sveriges elever och sommaren börjar på riktigt. För många är detta en tid fylld av spännande förväntningar inför sommarlovet och framtiden. Men för många är det en annan känsla som dyker upp, nämligen att man aldrig vill tillbaka till skolan igen. Antimobbningsorganisationen Friends räknar med att ungefär 60 000 barn mobbas varje dag. De förtjänar en skolgång utan den där klumpen i magen.

Jag var en av dessa barn när jag var yngre. Livrädd för vad som skulle hända på rasten eller under lektionerna. För dessa skolbarn är skolåret inte fyllt av spänning eller lust att lära sig mer, utan av rädsla och ångest. Jag minns hur det kändes.

Enligt NASP (Nationellt Centrum för Suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa) vid Karolinska Institutet, är det ungefär 50 barn som tar sitt eget liv som en direkt följd av mobbning. Barn som haft hela sin framtid framför sig, som hade en kärlekshistoria att skriva, vänskaper att knyta och liv att förverkliga. Detta borde skrämma varenda en av oss vuxna i samhället.

Dessutom fick vi veta från socialstyrelsen förra året att antalet antidepressiva läkemedel hos barn har tredubblats de senaste tio åren. Enligt socialstyrelsen är även 26 procent av alla patienter på landets psykiatriska akutmottagningar födda på 1990-talet. I denna åldersgrupp är det också mer vanligt att de söker sig dit på grund av panik, ångest, kris eller självskadebeteende. Vad är det egentligen för värderingar som finns i samhället som gör att unga mår så här dåligt? Den frågan borde hela samhället ställa sig.

Det finns mycket som politiken kan göra. Inte minst att säkra resurser till barn- och ungdomspsykiatrin, stötta civilsamhället och se till att det finns en bra tillgång på kuratorer i skolan. Det är oerhört viktiga politiska förslag, men endast förslag som bidrar till att lindra symptomen och inte kärnan i problemet. Jag är övertygad om att problemet är individualismen i samhället idag har en raketkarriär och den enskildes självförverkligande blivit måttet för lycka. Vi glömmer att bejaka de dygder som byggt vårt samhälle, de relationer vi har med varandra, familjen som den viktigaste byggstenen och ett civilsamhälle där samhällets riktiga under sker.

Ska vi klara av att hantera detta måste det till en djup värderingsdiskussion. Vi måste vända oss ifrån en svepande normkritik och fokusera på att kritisera dåliga normer. Vi måste också lära oss från de goda värderingar och dygder som gjort Sverige starkt. Ett samhälle där alla har en plats men också ett samhälle där det ställs krav. Annars riskerar vi att lära ytterligare en generation att inte bry sig om varandra. Ytterligare en generation som i stället för att ge en hjälpande hand går förbi. Ytterligare en generation där karriären alltid värderas högre än familjen och relationer.

Denna värderingsdiskussion är tuff och kommer ta tid, men det måste göras. Alla de barn som kommer gå till skolan med en klump i magen förtjänar bättre. Det ansvaret ligger på hela vuxenvärlden.

Martin Hallander,

förbundsordförande KDU Sverige

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Premium Foto: Natanael Gindemo
Foto: Natanael Gindemo
Premium Foto: Johan Nilsson/TT
Foto: Johan Nilsson/TT