Debatt

Om gudsbilder: En konstnär äger sitt konstverk

Skulle inte den store Skaparen kunna göra med sin skapelse vad han vill, skriver Leif O.

Jag vill som icke teolog dela några tankar i anslutning till samtalet om gudsbilden i GT. Det är inte så lätt för oss nutidsmänniskor att förstå GT. Delvis på grund av de stora kulturella skillnaderna. Delvis kanske för att vi alla har en benägenhet att tänka utifrån människan i centrum och att förmänskliga den Evige. Han vars ”storhet är outrannsaklig” och vars ”tankar är outgrundliga”.

Ibland kan det dock underlätta att ta till en banal mänsklig liknelse. En konstnär äger ju det konstverk han skapar och har rätt att göra med det som han vill, t ex förstöra sådant som inte svarar upp mot vad han önskat. Skulle då inte den store Skaparen kunna göra med sin skapelse vad han vill, t ex genom vad vi kallar syndafloden ta bort från jorden alla människor som tagit avstånd från Honom inkl barnen i denna gudsfrånvända miljö? Skulle inte Skaparen – som äger allt - ha rätt att låta allt förstfött i Egypten dö (”i förtid”), när Farao stod emot Guds plan för Hans förbundsfolk och i förlängningen för världens räddning genom en son av detta förbundsfolk? Skulle inte Skaparen ha rätt att bestämma att människor som bodde i Kanaans land och ”orenat landet” med bland annat avgudadyrkan, inklusive barnoffer och svartkonst, skulle ge plats för förbundsfolket?

Allt som kunde förleda förbundsfolket till avfall från Herren måste då bort. Helt unikt i världshistorien var att den Allvise bestämt att det folk som han utvalt som sin ”plattform” för världens räddning också skulle vara Hans redskap för att rena det land de skulle få från det som var avskyvärt för den Helige. För oss är det naturligtvis jobbigt att läsa om allt dödande. Säkert är att ingen annan människa någonsin har fått ett sådant uppdrag och att ingen p g a detta kan åberopa rätt att döda en medmänniska. Framförallt har det inget samband med Guds vilja för vår kärlek till medmänniskan i våra personliga relationer.

Guds uppdrag till Israels folk var speciellt. Han ville som en grund för den syndfria människoson som skulle komma ha ett förbundsfolk med kunskap om vad Hans vilja för människorna är – att älska sin Skapare över allt annat och nästan som sig själv. Om alla i folket hade levt efter detta skulle inte ha behövts lagar för samhällets rättsskipning. ”För att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur” sa Jesus. För de hårda hjärtanas skull tillkom många rättsskipningsregler. Framför allt visar dessa hur allvarligt Gud såg på om Hans folk negligerade Hans vilja och därigenom förledde andra att göra detsamma. Till exempel att inte hedra sina föräldrar, att inte göra sabbaten till en dag helgad åt Herren. För Gud, för vilken alla hittills födda människor ännu lever, handlade det om att det då måste bli en tidigarelagd avslutning på jordevandringen. Men vi har naturligtvis svårt med dåtidens avrättningsmetod. Reglerna var unika för ett folk som Gud hade ett speciellt uppdrag åt. Ett folk som också fick erfara att det fick allvarliga konsekvenser för generationer när Guds vilja övergavs.

En framförd tanke, att Jesus inte skulle anse allt i GT för sant, stämmer verkligen inte. Han var ju tydlig med att han inte upphävde något i GT. Att han botade på sabbaten stred inte mot Guds intentioner med sabbatsbudet. I bergspredikan snarare utvecklade Jesus att det behagar Gud att vi går längre i kärlek i våra personliga relationer än lagen anger. Även om det finns mycket i GT som inte är lätt att förstå behöver vi både GT och NT för att få en rätt – om än inte fullständig – bild av storheten hos den Gud som skapat oss med ett högt syfte och som främst av allt är rik på kärlek och barmhärtighet och sen till vrede.

Leif O

Fler artiklar för dig