Omöjligt motbevisa Jesu död på korset

Majoriteten av muslimer förnekar Jesu Kristi död och korsfästelse men erkänner att han lever i himlen. De förnekar inte historiska fakta, som när Paulus skriver att Jesus dog, blev begraven, och uppstod från de döda, sågs av Kefas, av de tolv och slutligen av femhundra personer (1 Kor 15:1-6). Det finns inga samtida historiska fakta som är bättre underbyggda än just dessa.

Också Koranen behandlar Jesus död: "Guds fred var med mig den dag jag föddes och skall vara med mig den dag jag dör och den dag då jag skall uppväckas från de döda." (Al Nisa, 4:158) När vi jämför korantexten med Paulus summering av den kristna trons kärna ser vi att texterna harmonierar väl med varandra.

För kristna är de goda nyheterna om frälsning för mänskligheten relaterade till Jesu död på korset och hans uppståndelse, som bekräftats av romerska och judiska historiker och även av erkända muslimska forskare. Men detta har aldrig gillats av en del skeptiker och agnostiker som den franske filosofen Auguste Comte, och ryssen Nikolaus Notovitch. I stället framförde de idén att Jesu kropp togs ner från korset innan han dött och att han kvicknade till och såren helades av de örter hans kropp smordes in med.

Dessa teorier anammades av bland andra den tyske teologen Friedrich Schleiermacher och snappades upp av Ahmediasrörelsens grundare Mirza Ghulam Ahmad från Indien. Han gjorde anspråk på att vara den efterlängtade Al-Mahdi för muslimer och den utlovade Messias för både muslimer och kristna. Han citerade ofta Nya testamentet som stöd för sina teorier, trots att Jesus död på korset är omnämnd mer än 157 gånger. Han hävdade att Jesus togs ner innan han dog på avrättningsplatsen och senare reste till Kashmir för att söka efter ”Israels förlorade får”. Dessa teorier sprids fortfarande av missionärer från Ahmediarörelsen.

Romerska dokument, judarna som begärde att Jesus skulle korsfästas, tidiga historiker som Josefus, Plinius, Tacitus och Celsus – alla dessa källor slår fast samma sak som Nya testamentet, att Jesus dog och blev begravd. Kristna är övertygade att han dessutom uppstod i enlighet med Gamla Testamentets skrifter. Korsfästelsen och uppståndelsen var händelser som kunde erfaras med naturliga sinnen. Efter uppståndelsen såg lärjungarna Jesus vid flera tillfällen och hörde honom tala. De till och med rörde vid honom och vandrade med honom. Det var inte en dröm eller en hallucination utan ett historiskt faktum som inte kan motbevisas med logik och förnuft.

Lärda människor som tror på vad Gud sagt i evangeliet om Jesus död på korset, hans uppståndelse och himmelsfärd, tvivlar inte på dessa fakta. De troende har Andens vittnesbörd att skriften är sann. De kan säga med Petrus att det som står skrivet i Bibeln om Jesus lidande, död och uppståndelse ”…inte var några skickligt hopdiktade sagor” (2 Pet 1:16).

De argument som Mirza Ghulam Ahmad presenterade återkommer hos hans efterföljare i böcker och artiklar. Att försöka få stöd för ett förnekande av Jesus död och uppståndelse på den tredje dagen är som att förvänta sig mörker från en sol som skiner på ljusan dag. Låt oss ändå titta på några av de texter som ofta citeras i försöken att motbevisa Jesus korsdöd, uppståndelse och himmelsfärd.

1. Jesu bön i Getsemane. Jesus bad om att inte behöva dricka lidandets och smärtornas bägare. Han var en människa som kände smärta. Men han visste att han blivit människa för att dö: ”…jag ger mitt liv för fåren.” (Joh 10:15). Hans bön var inte att få slippa döden på korset utan att slippa lidandet och smärtan. Han blev bönhörd direkt: ”En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft.” (Luk 22:43.

2. Jonatecknet (Matt 12:4). Jesus avsåg en likhet mellan hans egen död och uppståndelse och Jonas vistelse i fiskens buk. Likheten bestod i tidsperioden. Vi bör inte pressa fram andra detaljer ur denna jämförelse. Koranen säger att Jona var medveten i fiskens buk och att han bad till Allah (Koranen Anbiya nr 21, Saffat nr 37). Jesus togs, enligt Ahmadialäran, avsvimmad till sin grav och där låg han i tre dagar och tre nätter innan han kvicknade till.

3. De förlorade fåren från Israels hus (Matt 15:24). När ordet för ”förlorad” eller ”vilse” användes i Bibeln sker det på ett bildligt sätt (Ps 119:176, 1 Pet 2:25). I Koranen och även i haditherna används samma begrepp: ”Och såg Han dig inte vilsen och vägledde dig”. Jesus använde ordet på samma sätt när han talade om judarna i Palestina.

Ingen kan egentligen förneka Jesus död på korset, eftersom de interna och externa bevisen är överväldigande. Vi tackar Gud att alla som är medvetna om att de behöver räddning och försoning kan säga med Job: "Jag vet att min befriare lever" (Job 19:25). Jesus är ett tecken och ett hopp även i Koranen: "Hans (Jesus) och återkomst till jorden skall vara ett tecken att den Yttersta stunden sig; tvivla därför inte på den." (Surah Zukhruf v 61).

Emmanuel Luther Ratiq

M A, journalist och författare till Jesus. Kontakt och konflikt mellan kristna och muslimer Översättning: Lars Mörling