Jan-Gunnar Wahlén: Så lockar SD de frikyrkligt aktiva

Vad står egentligen Sverigedemokraterna för och vad kan locka frikyrkliga väljare till partiet? För att bilda mig en uppfattning om detta har jag försökt sätta mig in i SD:s politik, framför allt genom att läsa valplattformen inför höstens val.

Vi vet att SD har sitt starkaste stöd utanför de större städerna och frikyrkorörelsen är i stor utsträckning fortfarande en landsbygdsrörelse. Många upplever att de etablerade partierna glömt bort glesbygden med minskad service som följd. Här kan SD:s generösa löften om höjt reseavdrag och sänkt skatt på drivmedel säkert attrahera. Eventuellt kan partiet också fånga upp EU-skeptiska stämningar som kan leva kvar i en del frikyrkor, bland annat utifrån vissa tolkningar av Uppenbarelseboken.

Kanske är det ändå andra områden som kan utöva störst attraktionskraft, främst familjepolitiken där SD lyfter fram kärnfamiljen. Precis som KD utlovar SD större valfrihet för barnfamiljer genom slopade pappamånader. Den värdekonservativa delen av frikyrkligheten kanske även uppskattar SD:s kritik av "genusteorier" och modeidéer om att kön är en konstruktion.

I partiprogrammet talar man om de biologiska skillnaderna mellan könen och att barn behöver en moders- och fadersgestalt. SD motsätter sig därför att ensamstående och samkönade par adopterar barn, vilket är ett rimligt resonemang för många värdekonservativa. Även det faktum att SD vill sänka gränsen för fri abort från 18:e till 12:e veckan kan locka. Här verkar alltså Sverigedemokraterna ha tagit över frågor som tidigare drevs av KD.

Läs mer: Joakim Lundqvist varnade för att rösta på SD i predikan

Något annat som kan tänkas locka frikyrkliga väljare är uppfattningen att kristendomen utifrån vår historia ska ha en särställning jämfört med andra religioner. Man nämner även "gemensamma … högtider, seder och bruk". I detta sammanhang finns också en uttalad skepsis gentemot islam, vilket kan ses som en viktig markering av dem som vill betona att Sverige är ett kristet land. Och då närmar jag mig det som vi på goda grunder främst kommit att förknippa Sverigedemokraterna med: den restriktiva invandringspolitiken.

Varje avdelning i valplattformen inleds med några meningar där en mörk bild av Sverige tecknas. I avsnittet om kriminalpolitik används ett språkbruk som närmast för tankarna till undantagstillstånd: "Vårt land mår inte bra … Brandkår och ambulanser kan inte rycka ut i invandrardominerade områden utan beväpnad eskort. De som bor och verkar i våra förorter får sina butiker rånade, sönderslagna eller övertagna av kriminella. De få gärningsmän som faktiskt fälls för grova brott slipper undan med milda straff, medan deras offer varken får stöd eller upprättelse."

Enligt Sverigedemokraterna har detta miserabla tillstånd uppkommit genom politiskt vanstyre.

Läs mer: Så röstar de kristna konferensbesökarna

Det största felet med den förda politiken är enligt SD att vi släppt in för många invandrare: "Till följd av den okontrollerade invandringen går terrorister med krigserfarenhet fritt på gator och torg och utnyttjar vårt välfärds- och asylsystem."

SD anser att den höga invandringen urholkat välfärden och ett av valplattformens mest drastiska förslag är att Sverige ”endast ska ta emot asylsökande från våra grannländer” och ”stoppa allt asylmottagande”. Polisen ska tillföras resurser så att de mer aktivt kan eftersöka dem som saknar uppehållstillstånd. Antalet ”förvarsplatser” ska också bli fler.

Logiken i resonemanget är att välfärdssystemet både innebär rättigheter och skyldigheter. Jag antar att det är detta som ligger bakom följande iögonfallande formulering om sjukvårdspolitiken: ”infödda svenskar” ska inte ”diskrimineras i förhållande till personer som vistas i landet illegalt”. I de konkreta förslagen förtydligas detta genom målet att ”den i praktiken kostnadsfria sjuk- och tandvården” för denna grupp ska avskaffas. Den som inte bidragit till välfärden ska inte heller ta del av dess förmåner.

Sammanfattningsvis innehåller den 22 sidor långa valplattformen mängder av löften om satsningar på i stort sett allt och alla (till exempel sjuka, pensionärer, kvinnor, försvaret, företagare, lantbrukare och familjer) utom invandrare. Hårdare tag mot brottslingar och kriminella ska göra Sverige till ett tryggare land att bo i. Väldigt lite sägs om finansieringen men partiet tycks mena att pengarna kommer att räcka om vi kraftigt minskar invandringen (eller möjligen stoppar den helt) och dessutom går ur EU.

Läs mer: Peter Halldorf: Svenska migrationsdebatten närmar sig avgrunden

Vad blir då slutsatsen av denna genomgång? Resonemanget om "de illegala invandrarna" är mycket kallhamrat och uttrycker knappast den medmänsklighet och barmhärtighet som åtminstone jag anser är centralt i ett kristet förhållningssätt. En annan invändning gäller alla löften om mer pengar till höger och vänster. Till viss del hör detta till genren men det känns inte trovärdigt att strypt invandring skulle fungera som en universallösning på alla samhällsproblem.

Det är utan tvekan en överdrift att beskriva Sverige som ett land i sönderfall och SD underblåser dessutom på ett olyckligt sätt rädslan för islam. Däremot stämmer det att invandringen och flyktingvågen inneburit påfrestningar för det svenska samhället. Här har många frikyrkliga öppnat sina hem och ett stort antal församlingar lagt ner ett enormt arbete för att de som kommit hit ska känna sig välkomna. Förutom medmänsklighet har kristendomen också fokus på ”hela världen”. Det är svårt att få ihop detta globala perspektiv med SD:s betoning på att ”i första hand ta ansvar för det egna samhället”.

Pingströrelsen lanserade i våras tre riktningsgivande punkter inför valrörelsen: "existentiell hälsa", "världen är viktig" och "integrationsglädje" (Dagen 23 maj). På de två senare punkterna får SD tveklöst underkänt. Här är det bara Sverige som gäller, "Sweden first" skulle man kunna säga, och det finns inte en tillstymmelse till glädje över kulturmöten och integration. Möjligen kan värdekonservativa kristna ge SD godkänt på det första området utifrån uppfattningen att det är kristendomen och den traditionella familjen som är grunden för existentiell hälsa.

Alla troende måste dock fundera över relationen mellan tro och politik och hur vi skapar ett gott samhälle, också för dem som inte i allt delar våra övertygelser. Utifrån historien borde frikyrkliga väljare vara noga med att värna religionsfriheten.

Som jag ser det är den avgörande frågan alltid: ”Vem är min nästa?” Jesus svarade genom att berätta historien om den barmhärtige samariern, som för övrigt var ”utlänning” men tydligen rätt hygglig ändå.

Jan-Gunnar Wahlén, pastor i Lundhagskyrkan Örebro (EFK) och gymnasielärare, Hallsberg

Läs mer: Peter Halldorf: Svenska migrationsdebatten närmar sig avgrunden