Pastorer i Immanuelskyrkan: Vi kristna är inte till salu

Staten är inte vår frälsare. Vår kallelse är att söka Guds rike först. Vi är kallade att älska och visa gästfrihet till dem som Jesus älskade, skriver pastorer i Immanuelskyrkan i Stockholm.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Med några månader kvar till valet är det med oro många konstaterar att Sverigedemokraterna förmodligen kommer att göra sitt bästa val hittills. För oss är det förvånande att ett parti med tydlig främlingsfientlig bakgrund tycks vara ett allt mer självklart val bland kristna väljare. Men det djupt allvarliga är att detta ytterst bekräftar att en inre sekularisering pågår i kyrkorna i Sverige – ett slags minnesförlust.

Har vi slutat tro på att vårt unika bidrag som kyrka till att bygga det goda och sanna samhället i slutändan handlar om att vara gensvar på Jesu kallelse att som Kristi kyrka vara trofasta vittnen för Guds rike? Det är väl saligprisningarna (Matteusevangeliet 5) som är kyrkans primära ”valmanifest”?!

Läs också: Stor undersökning: Så röstar de kristna väljarna
 

Kyrkorna i Sverige är Kristi kropp – inte någon partipolitisk kropp. Det innebär att varje kristen är inte endast kallad att ställa sig frågan om vilken partipolitisk vision som är mest relevant. Tillsammans är vi kallade att ge röst åt kyrkans olika och konkreta beskrivningar av verkligheten. Och dess beskrivningar springer fram ur ett trofast gensvar på Guds rike. Det är också så som kristna församlingar kan göra verklig skillnad i sin strävan efter att skapa det goda och sanna samhället.

En konkret konsekvens av Jesus budskap om Guds rike är att den kristna församlingen inte är etniskt bestämd. Det vill säga, det är inte en etnisk eller nationell identitet som ger en kristen församling identitet eller utgör kriteriet för vilka som tillhör den. En kristen teologisk politik springer fram ur gudsrikets och dopets medborgarskap. Därför är inte kyrkans paroll att bygga ett samhälle på att ”blod är tjockare än vatten” utan att föregripa en värld där ”vatten är tjockare än blod”.

I den tidiga kyrkan konstaterades att ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus” (Gal 3:28). Att vara kyrka innebär alltså att vara en ny familj, en ny social kropp.

Läs mer: Daniel Alm: Därför satsar Pingst inför valet

 

Vi tillhör Immanuelskyrkans församling i Stockholm, en församling som firar gudstjänst på fyra olika språk och med deltagare från minst 40 olika länder. Församlingen strävar efter att härbärgera olika teologiska och politiska stråk, men där olikheterna är en tillgång för att bygga det som är gemensamt. Vi vet att det är en stor och svår utmaning leva tillsammans med denna mångfald, men det är vår kallelse som kristen församling att inte upprepa samhällelig segregering i olika former.

Vi vill vara ett exempel på att det är möjligt att realisera ett liv tillsammans som motverkar subtila och nedärvda mönster av rasism, exkludering och utanförskap. Detta är inte lätt eller konfliktfritt, men vi håller ut därför att det är en del av vårt uppdrag som församling.

Att trofast vittna om Guds rike innebär att definiera, synliggöra och praktisera en annan berättelse än maktmissbrukets, segregeringens, våldets, fiendskapens och splittringens berättelser.

Vår församling ser det självklart att med vår kunskap, våra resurser och vår kristna tro inte bara vara del av Equmeniakyrkan, utan också vara en del av civilsamhället. Vi vill aktivt delta i förverkligandet av partipolitiska beslut i den mån de bidrar till ett godare och sannare samhälle och inte motverkar vår kallelse att tjäna Guds rike.

Läs mer: Joakim Hagerius: En kyrka måste vara just kyrka

 

Liksom många andra kristna församlingar runt om i Sverige upplever vi hur svårt det är att finna sin identitet som Kristi kyrka. Minskande medlemsantal och snabba samhällsförändringar ställer oss inför stora utmaningar. Det är lätt att frestas att överge det uppdrag som Kristus kallat oss till, och i stället välja ”guldkalvar” som erbjuder till synes mer effektiva åtgärder på en komplex verklighet. En sådan åtgärd är nu att tävla om vem som mest subtilt och effektivt kan stöta bort de människor som upplevs främmande. Men som Kristi kyrka är vi kallade att älska dem som riskerar att stötas ut.

Vi är kallade att älska och visa gästfrihet till de dem som Jesus älskade. Det betyder att vi som kristna inte är till salu. Vi säljer oss inte. Vår Herre är inte någon politisk ledare. Staten är inte vår frälsare.

Som kristna församlingar behöver vi nu organisera oss och ta synlig och tydlig ställning till vad det är för samhälle vi vill bygga utifrån vår kallelse och i kommande val lägga vår röst så att de Jesus inbjuder till sitt rike först, också är de som värnas i vårt samhälle.
 

Ulla Marie Gunner, pastor och församlingsföreståndare i Immanuelskyrkan, Stockholm

Ulf Bergsviker, pastor, doktorand i systematisk teologi

Anna Berndes, pastor inom diakoni och universitet

Charlotte Höglund, pastor för barn och familj, unga vuxna

Cho Chong-Il, ledande pastor för koreanska gemenskapen

Chris Peterson, ledande pastor för internationella gemenskapen

Claes-Göran Ydrefors, pastor, vice församlingsföreståndare och ledande pastor för svenska gemenskapen

Ivani Ahlberg, pastor i portugisisktalande gruppen

Karin Fritzson, pastor volontär och ledarskap

Pete Anderson, assisterande pastor internationella gemenskapen

 

Ännu inte prenumerant? Läs Dagen gratis - klicka här!

Läs mer om svenska valet 2018

Alla tidigare artiklar

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.